Inlägg

Publicerat

Waves Audio SyncVx

Test mjukvara

Så kommer alla rösterna på en och samma gång

Ett problem som ofta uppstår när man gör olika sångpålägg handlar om att få sången tillräckligt tajt. Alla är inte lika bra som Robyn på detta; hon lär ju kunna lägg hur många pålägg som helst, och allt låter snortajt. Vi andra får endera sitta och redigera sångspåren för hand, eller ta till någon form av app som fixar till detta. En sådan app är den nya Sync Vx från Waves Audio.  

Finessen med såna här Auto Align-program är de ska kunna lyssna på ett master- eller referensspår som får agera förlaga, och sedan tar appen vid och – med hjälp av time-stretching och andra användbara algoritmer – ser till att alla de andra spåren följer masterspåret exakt i synk.  

Det är uppenbart att utvecklingen har gått oerhört snabbt sedan jag sist kikade på ett sånt här program. Om jag minns rätt var det VocAlign Pro från SynchroArts som låg på testbänken den gången. Nu har Waves Audio kommit med en app som lovar att göra allt det här jobbet både snabbare och smidigare än många av konkurrenterna. Det är klart att man blir väldigt nyfiken.

ARA- och Align-pluggar

Många av apparna av den här typen som vi kikat på under åren har varit rätt komplicerade att hantera men samtidigt gett riktigt gott resultat. Andra har varit tämligen lätt att hantera, men då istället oftast inte gett så bra resultat. Waves Sync Vx utlovas som den gyllene genvägen; den ska alltså både vara lätt att hantera och ge utmärkt resultat. Är det verkligen möjligt?

Till att börja med… Sync Vx är en så kallad ARA2-plugg (Audio Random Access) och i många DAW-program fungerar dessa mycket bra, även om det kan vara lite pilligt att lägga in dem på ett (eller flera) spår. I Studio One, Cubase och Nuendo öppnar man en Extension eller Event Editor. I Reaper hittar man den under FX. I Pro Tools fungerar det bäst om man först markerar de spår eller klipp man vill tajta till och sedan högerklickar och väljer Sync Vx ur den menyn som visas. 

Genom att högerklicka på något av de valda spåren i Pro Tools kan man välja Sync-Vx-Edit för att öppna appen.

I Logic måste man, om man har någon av de nyare Silicone-maskinerna (M1, M2 etc), helt enkelt starta om programmet under Rosetta, det tillägg som även hanterar äldre pluggar och program som annars inte kan köras med Apples nya processor. Det är förstås lite smått vansinnigt att Apple inte lyckats stoppa in stöd för ARA i sina annars smått mirakulöst kraftfulla Silicon-maskiner, men vi får väl hoppas att utvecklarna hos Apple fixar det snart.  

Logic måste öppnas under Rosetta för att det ska gå att använda ARA-pluggar.

Hursomhelst, när man väl fått igång Logic under Rosetta måste man även se till att ARA-pluggen ligger först i kedjan av insert-pluggar på varje spår, annars funkar det inte. Sen finns det tyvärr några DAW-program som ännu inte har stöd för ARA-pluggar (ingen nämnd…), men förhoppningsvis har vi snart även dessa med på tåget.

Waves Sync Vx

Från utvecklarnas sida betonar man nyttan av en fungerande Align-app, speciellt om man jämför med det tidsödande redigeringsarbete som krävs om man på helt manuell basis ska utföra allt det arbete som Sync Vx åstadkommer i en svinblink. Den kan användas för att tajta till bakgrundskörer, göra snygga dubbleringar av solosång, stämmor och mycket mer. Ja, det funkar alldeles förträffligt även om man vill ta sig an månghövdade gitarrstämmor a’ la Brian May till exempel; eller varför inte testa det på en blåssektion? Program som Waves Sync Vx kan också vara av ovärderlig hjälp för efterbearbetning (post-production) för film eller tv-program, när man behöver eftersynka till exempel en dialog. 

Man lägger alltså Sync Vx på varje spår som ska tajtas till och, beroende på vilket DAW-program man använder beter det sig lite olika. Kolla vad som gäller för din egen DAW; den kan behöva uppgraderas. Tänk också på att ARA-pluggar inte ska öppnas som en vanlig plugg och läggas som insert, undantaget är Logic Pro (som vi nämnde här ovan) men där får man ofta valet mellan en vanlig native-plugg och en ARA-version).

Waves Sync Vx hanterar maximalt 16 spår i taget.

När allt är på plats öppnas ARA-pluggen i ett eget fönster och där återfinns alla de spår som ska synkas. Dock klarar Sync Vx ”bara” upp till 16 spår i taget. Har du fler spår får du dela upp dem och ta några i taget. 

Första gången öppnas en ”Setup Wizard” som ger dig några instruktioner om hur du ska hantera allt detta. Du uppmanas där att välja viket spår som de övriga ska synkas till. Det kallar utvecklarna Referensspåret, och du kan välja upp till fyra olika referensspår i ett Sync Vx-fönster. Sedan bestämmer du vilka av de övriga spåren som ska följa just ditt valda referensspår. På det här viset kan du på ett smidigt sätt hantera till exempel en bakgrundskör som sjunger lite olika jämfört med din lead-röst.

Hantering och slutresultat

Så fort du har öppnat ett Sync Vx-fönster med ett gäng ljudspår sätter appen igång och analyserar spåren. Beroende på hur långa och många de är tar det här lite olika lång tid, men jämfört med den tid man sparar gentemot ett helt manuellt redigerande, är den tiden helt försumbar. När analysen är klar och du har valt din referens och de spår som ska följa den är det klart. Oftast låter det helt fantastiskt bra, men du har även möjlighet att gå in och justera resultatet både vad gäller synk och pitch, efter eget tycke, från 0 till 100 procent. Du kan också markera delar av ett referenspår om det innehåller till exempel lite ad lib-sång, ”wailande” eller liknande, som inte ska synkas till något annat, och tala om för appen att den ska strunta i just det markerade avsnittet.

Här kan vi justera Time och Pitch individuellt på ett spår.

Sync Vx har även möjlighet att finjusterar delar av klipp; om du markerar en del av klippet får du justeringsmöjligheter i ändarna på den markerade delen. Längst till vänster kan du bestämma hur mycket tajmingen och/eller pitchen ska justeras, och i andra änden visas motsvarande reglage för transpose och formant. Det här kan förstås vara ytterst användbart i en mängd olika situationer. 

Dessutom kan du lägga till så kallade Sync Markers, om du har ett avsnitt som är svårt att få till helt automatiskt. En synkmarkering visas som ett gult streck, och drar du i det strecket kan du helt manuellt flytta till exempel en transient i ett ord så den stämmer precis som du vill ha den. För att inte Sync Vx ska behöva time-stretcha det valda klippet för mycket på en enda punkt, väljer appen själv ett större område som följer med när du flyttar synk-markeringen. Ytterst fiffigt! Om du har funderingar på hur allt det här ska gå till finns en mycket begriplig och användbar manual på Waves hemsida.

Självfallet går det att justera stoleken på vågformerna i höjdled i Sync Vx, och även zoom in eller ut.

Sammanfattning

Man bli ju så jäkla glad! Slut på allt klippande och klistrande i ljudfiler. Ja, det är i varje fall vad man lovar från utvecklarnas sida när det gäller Sync Vx. På några sekunder ska pluggen kunna fixa till riktigt tajta stämmor med utgångspunkt från dina sångpålägg, och det gäller både synken och pitchen, enligt upphovsmännen. 

Om man ska hårdra det, tar det kanske lite mer än några sekunder, speciellt om det rör sig om lite längre ljudfiler som programmet först ska analysera. Men Sync Vx funkar oerhört smidigt, och slutresultatet blir alldeles förträffligt. Det enda som kan vara lite småpilligt är att få respektive DAW-program att acceptera Sync Vx som en ARA-plugg, men detta är absolut inte Waves-utvecklarnas fel. Det får snarare de olika utvecklarna hos Apple, Avid med flera ta på sig.

Av alla pluggar av den här typen som jag testat under åren är onekligen Sync Vx det mest intuitiva och lättarbetade. Och slutresultatet är absolut top-notch! Fem stjärnor i min bok! Jag kan tänka mig att dialogläggning och liknande eftersynkning i en post production-situation kan underlättas nåt enormt med Sync Vx. Det här är något som vi alla har längtat efter!

Länk

Här finns en pedagogisk film som visar hur man hanterar Sync Vx:

Här kan du höra hur det kan låta när man lagt Waves Sync Vx på ett dussintal sångpålägg:

Systemkrav

  • Mac
  • CPU Intel- eller Siliconbaserad CPU
  • Minne 16 GB RAM
  • Operativsystem macOS Monterey 12, Ventura 13, Sonoma 14, Sequoia 15
  • Skärmupplösning minimum: 1024 x 768; rekommenderas: 1280 x 1024 / 1600 x 1024
  • Windows
  • CPU X64-kompatible Intel- eller AMD-processor
  • Minne 16 GB RAM
  • Operativsystem Windows 10 64 bit, eller Windows 11
  • Skärmupplösning minimum: 1024 x 768; rekommenderas: 1280 x 1024 / 1600 x 1024

Utvecklare Waves Audio Ltd

Info https://www.waves.com/plugins/sync-vx

Pris Just nu: 129,99 dollar

Publicerat

sonible prime:vocal

Test mjukvara

AI-baserat vokalverktyg 

För några dagar sedan publicerade jag en liten test på en intressant plugin från Karanyi Sounds, Cloudmax Breezer. Det var en mjukvara som skulle fixa till sånginspelningar så de kunde låta lite mer professionella. I samma veva dök det upp en mjukvara från en annan plats i Europa. Från tyska sonible kom nämligen prime:vocal som är en fortsättning på temat ”enkla mjukvaror som fixar det mesta nästan på egen hand” … med bara en liten hjälp av AI (ja, där har vi det där modeordet igen). Idag fokuserar vi på sonible prime:vocal.  

Här ser vi några av verktygen för att finjustera inspelningen. I Vocal Cleanup ska man kunna rensa bort störande S- och P-ljud (som i puffljud).

Det finurliga med sonibles olika mjukvaror är att de ofta‚ med väldigt små medel, kan göra enormt stor skillnad på slutresultatet. Tidigare har vi kikat på både reverb, EQ-pluggar, kompressorer och limitervarianter från de flitiga utvecklarna hos sonible. Prime:vocal hanterar, som ni alla säkert redan förstått, diverse vokalinspelningar på ett mer allmänt plan.

sonible prime:vocal

Utvecklarna lovar att den här pluggen ska kunna låta dig skapa sånginspelningar i ren världsklass, oavsett hur din inspelningsmiljö ser ut. 

Det här har man alltså tagit hjälp av AI för att åstadkomma. AI-teknologin analyserar ljudet som är inspelat och rensar bort sånt som inte ska höras på en sånginspelning – lite som man gjorde på John Lennons gamla demoinspelningar – och kvar blir bara vacker sång (ja, det förutsätter förstås att det finns en sådan redan från början). Sonible prime:vocal erbjuder också en rad andra reglage med vars hjälp du kan förbättra din inspelade sånginsats.

Grejen är ju att de flesta som har en projekt- eller hemstudio och som vill spela in en låt inte har tillgång till ett perfekt anpassat och avstämt sångbås. Resultatet från en sånginspelning blir ofta lite färgat av den akustiska miljö man befinner sig i. Det kan vara störningar utifrån i form av brum och annat oljud, men ännu oftare handlar det om att man hör konstiga resonanser ifrån rummet. Det kan vara allt ifrån en reverbeffekt som kommer från studsande ljud i rummet, men det kan även vara att rummet i sig förstärker vissa frekvenser och bildar resonanser på ett icke önskvärt sätt. Allt det där är ju förstås egenheter som man helst vill vara utan, men har de väl hamnat på ett sångspår kan det vara svårt att bli av med dem. Ända tills nu, säger sonible… 

Med Room Reduction ska man kunna minska rummets påverkan på inspelningen, till exempel badrumseko.

Många audio-verktyg 

Sonible prime:vocal har nämligen olika verktyg som är tänkta att om inte eliminera så i alla fall minska dessa effekters påverkan på dina inspelade sånginsatser. Efter att de inbyggda AI-algoritmerna analyserat din ljudinspelning kommer appen med ett förslag på hur det skulle kunna låta. Men utvecklarna hos sonible låter sig inte nöja med detta. Man har dessutom inte mindre än fem olika specialverktyg till sitt förfogande för att ytterligare finjustera ljudet.

Noise Reduction, Room Reduction och Vocal Clean-up ska ta hand om olika delar av det här akustiska problemet. Med Noise Reduction ska man kunna avlägsna ytterligare oönskade akustiska fenomen som bakgrundsljud, brum och överhörning, med Room Reduction tonar man ner rummets påverkan på din inspelning (reverb, resonanser, stående vågor, etc) och Vocal Clean-up ska kunna hantera vassa och störande konsonanter som S, P (som i puffljud) och liknande.

Men det stoppar inte med det. Man har även stoppat in en ratt för så kallad spectral balance parameter. Där har man förmodligen hämtat en hel del algoritmer från företagets egen förträffliga smart EQ4. Med den här ratten ska man kunna styra ljudet åt det ljusare eller mörkare hållet. 

Sist i raden av rattar har vi dynamics som låter dig dels kontrollera en så kallad ”level riding” (där man ser till att ljudnivån håller en jämn och anständig nivå i tre olika steg) och dels compression som även den kan ställas i tre olika grundnivåer – utöver rattvridningarna förstås.

Än så länge är prime:vocals ARA-pluggar fortfarande i Beta-version. Och AAX finns inte överhuvudtaget.

Hur funkar det?

Jag hade hoppas väldigt mycket på sonible prime:vocal – sonible har ju utvecklat så många alldeles förträffliga mjukvaror under åren – men dessvärre blev jag besviken på en del detaljer hos prime:vocal.

Det här låter ju på papperet som en ytterst habil och passande plugin för både hemstudionissar som tvingas lägga sina sångpålägg i ett rum som inte låter helt optimalt, och dels för post-production där en ljudtekniker kan behöva fixa till en dialog som spelats in ”ute på fältet” i en stökig industrilokal, på ett kontor, eller liknande. Där kan det verkligen röra sig om många presumtiva störningskällor som behöver elimineras (Känns det igen?).

När det gäller enklare fix fungerar prime:vocal riktigt bra. Ett sångpålägg som har lite för mycket rumskänsla kan man få att låta näst intill ”döddämpat”, och både komprimering och spectral balance-funktionen får helt godkänt. Men har vi en riktigt besvärlig inspelning med till exempel en motor eller en fläkt som hörs i bakgrunden, eller en inspelning med alldeles för livlig akustik, blir det genast mycket besvärligare för prime:vocal. Försöker man ta bort reverbeffekten med room reduction från en mycket livlig inspelning får man endera någon lustig svans som dröjer sig kvar som en sorts artifakt/bieffekt, eller också kan sången/talet istället kännas både dämpat och rumphugget. Det låter helt enkelt inte särskilt bra.

Här finns det många pluggar från andra utvecklare som gör ett bättre jobb. Jag tänker dels på Waves Clarity Vx-serien där speciellt Pro-pluggarna gör ett riktigt bra jobb och dels på Cedar VoiceEX, Hush Audios Hush och accentize dxRevive, som alla låter snäppet bättre i mina öron.

Det känns faktiskt som om sonibles machine learning inte fått lyssna på riktigt svåra inspelningar. Men man kanske inte ska spela in dialog (eller sångpålägg) i en bullrig verkstadslokal till att börja med, kanske ni invänder. Jovisst, men ibland har man faktiskt inget val.

En annan detalj är att prime:vocal av någon anledning inte kan hantera längre inspelningar än 60 minuter. Det kan ju blir ett problem för både dialog- och live-inspelningar.

I både Cubase, Nuendo och Studio One är det lite råddigt att ladda in pluggar med ARA-stöd på ett spår. 

Sedan skulle jag vilja att prime:vocal var bättre integrerad till olika DAW-program. Valet att släppa den enbart som ARA-plugg och fristående känns väldigt märkligt. Utvecklarna erkänner att både AU- och VST3-versionerna med ARA-stöd fortfarande är i betaversion, och någon native realtidsversion finns ännu inte, och inte heller AAX för alla Pro Tools-användare.

Det innebär bland annat att man i nyare Appledatorer tvingas starta Logic Pro i Rosetta-läget, annars kan programmet inte hantera pluggar med ARA-stöd. Det här är ju förstås ett stort problem och något som definitivt måste åtgärdas från Apples sida. Men nu är det Rosetta-läget som gäller, och det innebär att andra funktioner som behöver stöd från de nya appleutvecklade processorerna (M1, M2, och så vidare), som till exempel den förträffliga Stem-separationsfunktionen, inte funkar samtidigt. Pest eller kolera.

När det gäller Steinberg Cubase och Nuendo får man istället öppna prime:vocal ”Extension” på ett nytt ljudspår och sedan hantera den i en Event Editor. Lite omständligt och tämligen osmidigt, med andra ord.

I Presonus DAW-program Studio One fungerar det på samma sätt (Event Editors), men både här, i Steinbergs program och i den fristående varianten av prime:vocal, tar analysen av ljudspåret sin rundliga tid. Andra plugar med fullt ARA-stöd har ju skämt bort oss med att det gör att pluggen kan skrida till verket omedelbart, men så är alltså inte fallet med prime:vocal. I sin fristående version tillkommer dessutom även tiden för att importera och exportera en ljudfil mellan prime:vocal och den DAW man använder.

Sammantaget

Jag har använt och även skrivit om flera olika pluggar från sonible under åren. Alla jag testat tidigare har verkligen imponerat, så jag hade självfallet verkligt högt ställda förväntningar även på prime:vocal. 

Utvecklarna hävdar själva att man med prime:vocal presenterar världens mest avancerade processormjukvara för sånginspelningar. Programmet innehåller dessutom några specialinställningar för talat ljud eller dialog. Det är därför inte underligt att man vill kunna använda det både för att fixa till lite sämre sånginspelningar och dialog för film eller TV som spelats in under sämre akustiska förhållanden. 

Om det rör sig om sånginspelningar där man från början har ett hyfsat ljud kan prime:vocal vara till viss hjälp, men om det rör sig om riktigt usla akustiska inspelningar fungerar den betydligt sämre. 

Avsaknaden av vanliga native-versioner i AU, VST3 och AAX-format gör pluggen dessutom till ett mer tveksamt val. Det känns som att utvecklingsteamet av någon anledning tvingats stressa fram den här mjukvaran. Det är ju lite talande att ARA-versionen av både AU och VST3-versionerna fortfarande är i betaformat. Sonible prome:vocal borde inte ha släppts redan i december förra året. Jag är rädd att den helt enkelt inte är klar ännu.

Länk: 

Systemkrav

  • PC minnst Windows 10 (64 bit)
  • Mac MacOS 11+
  • RAM minst 16 GB
  • GPU OpenGL Version 3.2+
  • CPU Intel Core (i5), Apple Silicon

Mjukvaruformat

  • Fristående app, ARA VST3 (Beta), ARA AU (Beta)
  • Samplingfrekvenser som stöds
  • 44,1 till 192 kHz
  • Auktorisation
  • Maskinbaserad eller iLok (dongle eller moln)
  • Apple Siliconstöd
  • Native

Utvecklare sonible gmbh
Info www.sonible.com/primevocal

Pris 179,00 €

Publicerat

Karanyi Sounds Cloudmax Breeze

Test Mjukvara

Plugin-effekt för våra vackraste vokalinspelningar

I slutet av förra året släppte Karanyi Sounds en mjukvara som, enligt utvecklaren, skulle kunna revolutionera mixningen av sånginspelningar, och detta med hjälp av AI. Det är klart att ett sånt modeord som AI gör oss både lite extra nyfikna och samtidigt en aning misstänksamma. Men låt oss ta en sak i taget.

Artificiell Intelligens

Någon undrade varför det skrivs så mycket om artificiell intelligens, och så lite om den mer naturliga formen av intelligens, ni vet, den som gränsar till begreppet sunt bondförnuft. Det spås ju att den artificiella varianten är det som ska kunna rädda världen – eller förgöra den, beroende på vem du pratar med – och i musikteknologisammanhang finns det många områden där AI kanske skulle kunna göra stor nytta. 

För att kunna komponera något med större verkshöjd än ren hissmusik, tror jag dock att det krävs något mer: mänsklig kreativitet, fantasi, inspiration. Allt sådant överlåter vi åt den mänskliga hjärnan, eller kanske hjärtat, men när det gäller det mer alldagliga siffertuggandet där man bearbetar en stor mängd data på så kort tid som möjligt – det man förr trodde att det behövdes superdatorer till – där kan AI definitivt ta plats, och dessutom kanske förvalta den tämligen väl. 

Cloudmax Breeze

Det är där Cloudmax Breeze from Karanyi Sounds kommer in. Med några få reglage – och med hjälp av AI – säger man sig kunna fixa till riktigt professionellt sångljud i ett nafs. Istället för att behöva ratta separata pluggar för EQ, reverb, kompression och ”saturation” (mättnad) när det är dags för att mixa dina sångspår, har man i Cloudmax Breeze samlat allt detta i en och samma lättarbetade plugin. Jo, det har gjorts förr, men utan AI-medverkan och kanske inte lika ofta med så här gott resultat.

När det gäller AI-biten handlar det i första hand om funktionen som utvecklarna döpt till Capture (ung: fånga eller sampla). Med hjälp av den funktionen hämtar Cloudmax Breeze in en massa information om ditt sångspår och analyserar det vad beträffar egenskaper som mood, style och tempo. Och det här tar bara några få sekunder.

Sedan presenterar Breeze ett förslag på inställningar för reverb och andra effekter som den tycker borde passa för just ditt sångsspår.

Det som utvecklarna kallar Karanyi Neural System lyssnar på flera olika karakteristika hos ditt sångspår. Den kikar på hur rytmisk och transientrik sången är. Den kollar även frekvensinnehållet; både var det är mest betonat och hur brett frekvensomfång det rör sig om. Därefter ställer den in parametrar som reverbets storlek, dämpning, och diffusion, så det passar optimalt till ditt sångspår.

Med hjälp av Capture-funktionen analyseras dina sångspår. 
Ett orange ljus visar att något är på G.

Rattar och reglage

När AI-algoritmerna gjort sitt har du fortfarande ett antal parametrar som du kan finjustera effekterna med. Med en stor ratt, Breeze Control, har du de övergripande redigeringsmöjligheterna – där justerar du totalmängden effekt, i en enda klump – men du har dessutom en uppsättning mindre rattar för finliret. 

För reverbet har du dels Space, som reglerar totala mängden reverb. Dels även Span för att förändra reverbsvansens feedback.  

Makeup-ratten kombinerar en viss kompression med kompensation för ljudnivån. Crisp reglerar mängden diskantinnehåll och där kan du öka tydligheten hos sången, men du kan även addera en viss luftighet till sångspår som annars kunde kännas en aning luddiga.

Även i nästa ratt, Heat, tar utvecklarna hjälp av sitt eget Neural System. Här handlar det om att addera så kallad vintage-värme, eller som vi sa förr, distorsion, i olika former och mängd. Heat kan ge både en viss ”värme”, men även distorsion som efterliknar den vi får från rördrivna maskiner som till exempel mick-preamps, eller den bandmättnad vi fick från våra älskade tape-maskiner. Den här funktionen har dessutom en on/off-funktion ifall man föredrar ljudet som det är.

Man kan även justera både in- och utsignal med reglar i vänster respektive höger ytterkant av GYI-fönstret.

Här finns också ett gäng preset som du kan utgå ifrån, och man kan dessutom skala upp gränssnittet till 150 procent om man tycker appen blir för liten på en högupplöst skärm. 

Självfallet erbjuder även Cloudmax Breeze ett antal färdiga preset, som man kan utgå ifrån.

De olika effekterna

De fyra effektdelar som ingår i Cloudmax Breeze är kanske inte så märkvärdiga i och för sig. Det är mer kombinationen av dem och möjligheten att snabbt kunna ratta fram ett riktigt proffsigt sångljud, som är Cloudmax Breeze bästa företräde. Med reverbet som ingår kan man skapa illusionen av allt från små intima rum till riktigt stora hallar, eller till och med hangarbyggnader om det är sånt man är på jakt efter.

Crisp fungerar alldeles utmärkt om man behöver vässa till ett sångspår som känns lite uddlöst. Och möjligheten att addera lite värme med Heat tar ju delvis hand om den andra änden av frekvensspektrumet. 

Makeup är något av en allomfattande kompressordel som fungerar riktigt bra på det mesta i sångväg. Visst, man har inte möjlighet att finslipa attack- och releaser ner till minsta decibelnivå, men om det är just det man är ute efter ska man nog välja en annan plugg redan från början. Cloudmax Breeze är till för den som snabbt vill kunna plocka fram ett användbart sångljud, och just detta uträttar den faktiskt över förväntan.

Vilka skulle kunna ha nytta av Cloudmax Breeze, kanske ni undrar?

Utvecklarna hävdar att den är perfekt för alla typer av sånginslag, och man nämner som exempel proffstudion som snabbt behöver ratta fram bra sångljud till flera olika vokalister, eller beat-makers och singer-songwriters där man också på ett snabbt och smidigt sätt behöver skapa ett snyggt sångljud för till exempel en demoinspelning.

Jag testade pluggen dels på olika rena sångspår där jag tidigare försökt få till ett snyggt sångljud, och jag måste erkänna att det funkade riktigt bra med de förslag jag fick från Cloudmax Breezers Capture-funktion – om något kanske jag kände att den var lite för generös med reverpådraget i vissa fall, men detta var ju väldigt enkelt att justera. Dels testade jag också några spår där jag mixat loss sången med hjälp av Logic Pros Stem Separation-funktion från en tidigare nermixad stereoljudfil. Där fanns det redan från början lite artifakter och egendomligheter, men jag upplevde att Cloudmax Breeze lyckades riktigt bra med att släta ut dessa. Slutresultatet blev där klart bättre än vad jag hade förväntat mig, med tanke på ursprungsmaterialet.  

Sammanfattning

Om vi ska försöka sy ihop detta med några få men väl valda ord, så skulle de två första var snabb och lättarbetad. Sedan måste vi faktiskt addera det faktum att slutresultatet låter riktigt bra, speciellt om man tänker på de användningsområden som utvecklaren har angivit. Jag älskar verkligen pluggar som i första hand är tänkta att underlätta för användaren. I det här fallet är väl användaren också en låtskrivare som snabbt vill få till ett snyggt och användbart sångljud utan att behöva mixtra med en massa olika plugin-effekter, och precis i en sådan situation fungerar Cloudmax Breeze alldeles förträffligt. Prismässigt liggen den ju också väldigt bra till för just min typ av användare. Just nu knappa 50 dollar känns onekligen väldigt prisvärt. 

Länk:

Systemkrav

  • Windows 8 eller senare rekommenderas 
  • Minst 4 GB RAM, 8 GB rekommenderas 
  • 2 GHz CPU med minst 4 kärnor
  • VST3/AU/AAX-kompatibel 64 bitars värdprogam (DAW)
  • 200 MB ledigt HD- eller SSD-utrymme

Tillgängliga format

  • Mac OS: AU, VST3 (64-bit)
  • Windows: VST3, AAX (64-bit)

Utvecklare Karanyi Sounds

Info www.karanyisounds.com

Pris 73:75 dollar; just nu 48:75 dollar

Publicerat

HOFA Plugins Colour Delay

Test Mjukvara

Alla dessa ikoniska delay-sound

Det finns bra och intressanta delay-plugins. Och så finns det de som är snäppet bättre … och sen finns det tyska utvecklarna HOFA’s Colour Delay. Det delayet står nästan i en klass för sig. Man har plockat in fyra olika typer av delay-effekter i en och samma plugin. Men man har inte nöjt sig med detta. Man har dessutom försett Colour Delay med en massa extra effekter och andra funktioner, som gör det till en mycket användbar plugin. Vi kollar lite närmare…

Redan innan vi började lyssna på det insåg vi att det var något speciellt med det här delayet. De fyra olika delay-effekterna, Tape, Bucket Brigade, Digital och Destruction, kan användas i vilken ordning och i vilka kombinationer man vill. Dessutom har man tillgång till effekter som Diffusion, Phasing, Chorus, Ducking och Auto-pan. Men låt oss ta det från början.

Installation med HOFA Plugins Manager

Från utvecklarnas hemsida hämtar vi deras HOFA Plugins Manager. Med hjälp av den appen kan vi sedan ladda ner, installera och sedan även auktorisera eller licensiera mjukvaran. Man behöver ingen speciella dongle för detta, men om du vill eller har behov av att kunna flytta de två licenser som erbjuds mellan olika maskiner som kanske inte har tillgång till det stora vida nätet, kan du placera licenser på en USB-sticka eller liknande. På det här sättet kan du använda dina två licenser på två olika datorer och köra dessa samtidigt. Det kan röra sig om en stationär dator och en laptop, eller en Mac och en PC, för den som känner för det.

Naturligtvis har man stöd för alla kända pluginformat och DAW-program, och man kan även testa HOFA Colour Delay genom att ladda ner en trial-version som räcker i 14 dagar. Skulle dessa 14 dagar inte räcka till lär HOFA även vara generösa med att förlänga dem om du hör av dig till deras support.

HOFA Colour Delay

Det finns de som påpekat att namnet kanske inte är så väldigt originellt – det finns till exempel redan ett BBD-baserat delay från u-he som heter Colour Copy – men det är klart, nånting måste det ju heta. Och om inte namnet får så många extra pluspoäng, måste jag ändå dela ut en hel del poäng för precis allt annat som rör HOFA Colour Delay. Men låt oss kika på vad denna plugin kan uträtta med en audiosignal som behöver det där lilla extra.

HOFA Colour Delay erbjuder som vi nämnt tidigare inte mindre än fyra olika typer av delay-effekter, och du kan köra alla fyra på en och samma gång. De olika delay-typerna är Tape, Bucket Brigade, Digital och Destruction, och självfallet väljer du själv hur många av dessa olika varianter du vill använda och i vilken ordning. Det är bara att dra-och-släppa dem i den ordning du föredrar. Delay-effekterna är alla av sådan hög kvalitet att de var och en absolut tål att stå för sig själva, men när man kombinerar ett par av dem (eller flera) kan man skapa riktigt intressanta ljudeffekter. Och när det gäller just effekter kan man ju även addera några sådana till delayet, ifall man tycker att det behövs. Även här är utbudet riktigt generöst tilltaget. Eller vad sägs om diffusion, phaser, chorus, auto pan och ducker?  

“När vi utvecklade HOFA Colour Delay, var det två saker som var extra viktiga för oss: Vi ville att det sound vi föreställde oss skulle finnas tillgängligt med bara ett fåtal klick. Och att kunna kombinera de olika delay-kulörerna skulle vara riktigt roligt!”

Fabian Freitag & Jochen Sachse från HOFA-Plugins

De fyra delay-typerna

Tape: Här handlar det om en delay-effekt som efterliknar det man fick från det gamla hederliga band- eller tape-ekot i rockmusikens barndom.Här kan man skapa precis den mängd av bandkompression som behövs för en riktigt lyckad nostalgitripp. Värme, mättnad och alla andra egenheter som gör tapen så älskad än idag finns här i överflöd.

Bucket Brigade:haräven det riktigt gamla anor, och här finns det gott om lo-fi artifakter. Bucket Brigade Delay bygger på en gammal analog delay-teknik där en ljudsignal skickades in i en IC-krets med en kedja av kondensatorer. När en kondensator fyllts skickas signalen vidare till nästa, och sedan till nästa; ett steg för varje klockcykel. På så sätt får man en viss fördröjning av signalen. Samtidigt är både in- och utsignalen lågpassfiltrerad i en BBD-enhet, och detta tillsammans med en del andra effekter hos systemet, ger den ett typiskt lo-fi-sound, speciellt jämfört med moderna digitala fördröjningsenheter. Bucket Brigade Device (sv. Hink-brigad-enhet) hänsyftar på de gammaldags langningskedjor med hinkar som fyllts med vatten som ofta brandsoldater fick rycka ut för att bekämpa eldsvådor med förr i världen.

Digital: Även digitala fördröjningsenheter kan ha sina fel och brister, beroende på dess konstruktion. Här finns effekter som beror på ”aliasing” och kvantiseringsdistorsion, och som beror på just låga samplingfrekvenser och bitdjup. Den här effekten vill efterlikna de tidiga digitala delay-enheterna som hade ett överflöd av just sådana brister.

Destruction: Här pratar vi om verkliga digitala tillkortakommanden, mättade sound och en rördistorsion – när den är som bäst/värst. Som namnet antyder finns här möjligheter för många former av ljudmässig destruktion. Analog värme i form av rördistorsion, ljud som klipper – you name it! Plats för experimenterade.

Här använder vi alla de fyra olika delayerna för att skapa ett riktigt märkligt sound.

Användargränssnittet – the GUI

Man kommer faktiskt åt alla inställningar i ett och samma fönster, och det mesta känns väldigt intuitivt och lättbegripligt. Centralt beläget i detta fönster visas delayerna grafiskt som staplar, tillsammans med vågformer för det ljud som passerar. Modulation resulterar i ”luddiga” staplar. Under denna bild finns ett diagram som visar frekvensinnehåll tillsammans med en mycket användbar EQ-del. Allt är väldigt interaktivt. 

Delayerna hittar du i fönstrets övre del. Varje delay har sina egna reglage. Tape har rattar för Drive och Wow & Flutter (olika typer av svaj). Bucket Brigade har dels olika typer av BBD-effekter (Standard, Vintage, och så vidare), och dels en ratt för Noise. Digital har rattar för samplingsfrekvensreduktion (härligt ord!) och bit-djup och slutligen hos Destruction kan man reglera mängden Tube (distortion) och Clip.

Nedanför detta kan du reglera mängden Delay, Feedback och Modulation, och dessutom synka till din DAW’s tempo. Det finns även en Tap-funktion, där du rent fysiskt knackar in det tempo du vill ha på delayet. Du kan även välja bland en mängd olika ping-pong-effekter här, där ekot studsar fram och tillbaka mellan vänster och höger kanal.

Naturligtvis finns massor av intressanta preset i HOFA Colour Delay.

Fem post-delay-effekter

Du har dessutom tillgång till fem olika specialdesignade effekter att ”smacka” på efter delayet. 

  • Diffusion: kan skapa en tät ljudstruktur med små reverbliknande modulationer – perfekt för att skapa atmosfäriska klangbilder.
  • Phaser: är ju en klassisk delayeffekt som kan skapa en modulerad rörelse och ett mer dynamiskt sound. Perfekt för mer rytmiska ljud. 
  • Chorus: ytterligare en klassisk effekt som ger en maffigare stereobild med hjälp av små pitch-modulationer. Fungerar ypperligt på ackord och solopartier.
  • Auto Pan: Här skapas en rörlig stereobild som flyttar sig mellan vänster och höger kanal – speciellt illusoriskt vid lyssning i hörlurar. 
  • Ducker: Vi har även en ducker-funktion som gör att vi kan undvika att dränka originalsignalen i ekon och delayer. Duckern släpper fram delay-effekterna i pauser mellan olika vokal- eller instrumentfraser, och trycker ner effekten när den riskerar att kollidera med det som känns viktigare.

Även hos de här post-effekterna har vi reglage för att finjustera de olika parametrarna, och i vissa fall – när det gäller diffusion och phaser – kan man dessutom välja mellan olika typer av effekt inom samma genre. Och även här kan man använda drag-och-släpp-metoden för att bestämma i vilken ordning de olika effekterna ska placeras. Algoritmerna för dessa effekter påstås vara framtagna för att fungera optimalt med just delay-effekter, och inget tyder på motsatsen. Allt låter alldeles utomordentligt!

Som ett extra hjälpmedel kan du få en förklarande text till den effekt du valt.

Sammantaget

Det är alltid roligt att testa effektpluggar där man bevisligen tänkt utanför de snäva ramar som utvecklare – speciellt under tidigare år – känt sig nödgade att hålla sig till. En delay-plugin kan ju vara så mycket mer än bara ett delay. Det visar HOFA Colour Delay med all önskvärd tydlighet. Här erbjuds vi verkligen massvis av möjligheter att påverka ljudeffekterna i precis den riktning vi själva vill – och sedan ytterligare en bit ut i det okända.

Fyra olika delay-typer som vi kan kombinera i precis den ordning vi själva vill, kombinerat med en rad välljudande och handplockade specialeffekter… Det innebär ett fullkomligt veritabel smörgåsbord av spännande och fantasieggande delay-effekter. 

Att man sedan fokuserat lite extra på varma, vintage-liknande ljudeffekter är förstås inget vi sörjer för. Tvärtom blir vi lika varma inombords som de många underbara sound vi kan skapa med HOFA Colour Delay.

Vi saknar definitivt inte de kliniskt rena, men ack så sterila och känslolösa digitaleffekter som vi matas med under många år. Det är ju precis så här vi vill att det ska låta! Ett stort tack till alla utvecklare hos HOFA!

Länk

Här visas i korta drag hur HOFA Colour Delay fungerar:

SYSTEMKRAV

  • Windows: Windows 7 eller senare
  • Mac: OS X 10.13 och upp till macOS 14 (Sonoma), Intel (64 Bit) eller Apple Silicon

UTVECKLARE HOFA Plugins

INFO hofa-plugins.de/en/plugins/colour-delay

PRIS Just nu: 103,99 euro; Normalt: 114,49 euro

Publicerat

HOFA Plugins IQ-Series Reverb V2

Test mjukvara

Det bästa av dem alla?

I slutet av den era som utgjorde svenska Musikermagasinets storhetstid, närmare bestämt nummer 6 och 7 från 2023, gjorde vi en tämligen omfattande genomgång av alla de reverb-pluggar som vi gillade allra mest. Det blev en rejäl bunt, jag tror vi landade på sammanlagt 35 olika pluggar, men vi missade ett av de allra bästa och det är dags att råda bot på det nu. Därför kikar vi idag på HOFA Plugins IQ-Series Reverb V2.

Det tyska företaget HOFA har många ben att stå på. Man driver omfattande undervisning via nätet, man har en mix- och masteringstudio, och framför allt … man utvecklar förbaskat bra audio-pluggar. För inte så länge sedan släppte de en helt underbar delay-plugg, HOFA Colour Delay (det kommer snart en test på annan plats på den här hemsidan), och så har de en minst lika underbar reverb-plugg som nu har nått fram till version 2: HOFA Plugins IQ-Series Reverb V2.

HOFA Plugins IQ-Series Reverb V2

Version 1 av den omfattande IQ-seriens konvolutionbaserade Reverb plugin släpptes redan 2014 och det innehöll en gedigen samling välljudande impulssvar från när och fjärran. Men IQ-Series Reverb innehöll så mycket mer. Dels hade man även stoppat in en algoritmbaserad reverbljudmotor i paketet, men dessutom innehöll det en massa andra funktioner som gjorde reverbet till ett av de mer flexibla på marknaden. 

När sedan IQ-Series Reverb V2 släpptes hade man gjort ytterligare en rad förbättringar på en redan alldeles förträfflig reverbplugin. Man har kvar alla möjligheter att påverka impulssvaren på allehanda användbara vis; man kan ju time-stretcha eller komprimera dem, de går att gejta, man kan dela upp dem och påverka de tidiga reflektionerna och reverbsvansen på olika vis. Man har självfallet kvar ”the Positioner” som gör att man kan placera ljudkällan var man vill i stereobilden. 

The Positioner låter dig placera ljudkällan var du vill i rummet.

Browserdelen, där man kan leta bland de nästan 3 000 impulssvaren (standardversionen levereras med närmare 1 500 IR), har fått en rejäl uppdatering, och framför allt kan man nu häkta av den från den andra delen av det grafiska gränssnittet, och sedan förstora de båda delarna helt oberoende av varandra. Sökbarheten är alldeles förträfflig. Du kan söka på användningsområde, typ av reverb (plate, hall, etc), mörk eller ljus ljudkaraktär, och så vidare, och när det gäller det som utvecklarna kallar Global Presets, kan de nu innehålla flera olika reverbvarianter – tidigare var det en enda som gällde. 

Enastående mångsidighet

En reverb-preset från IQ-Series Reverb V2 kan faktiskt innehålla upp till fyra olika konvolutionbaserade reverbeffekter plus två algoritmreverb på en och samma gång! Snacka om att man kan skapa intressanta akustiska miljöer. För att balansera dessa olika reverbtyper i samma preset har man dessutom tillgång till en mixerdel med separata reglar för alla ingående reverbeffekter plus en masterregel för hela klabbet. Där kan du även hantera/placera varje ingående reverbdel var du vill i ett 5.1 surround-perspektiv. Man blir så j-a lycklig!

I mixerdelen kan du reglera hur mycket du vill ha av varje reverbdel, och även mixa för 5.1 Surround.

När det gäller de separata reverbdelarna har man även där massor av inställningsmöjligheter. Vad sägs om Reverb Time, Dir/Early Tail, EQ, IR Envelope, IR Cut, Modulation, Positioner, Saturator, Compressor och Gate – och detta enbart på ingångssidan. På utgångssidan tillkommer – utöver Saturator, Gate och EQ – även en utmärkt Duckingfunktion. Nästan överväldigande!

En bra Ducking-funktion sitter ju aldrig fel!

Men det blir aldrig svårbegripligt att hantera de olika delarna eller effekterna, eftersom det grafiska gränssnittet innehåller så många lättbegripliga delar, och hela hanteringen känns näst intill självklar.

I huvudfönstret kan du vrida och vända på ett vattenfallsdiagram som symboliserar ditt valda impulssvar, och när du väljer någon effekt eller justeringsfunktion visas den automatiskt i det stora fönstret. Mycket pedagogiskt!

Även en Saturator (mättnadseffekt eller distorsion) kan komma väl till pass.

Installation med HOFA Plugins Manager

Installationen sker med hjälp av HOFA Plugins Manager, som laddas ner från utvecklarnas hemsida. Denna mjukvara hanterar även auktoriseringen av alla HOFA:s pluggar. Du behöveralltså ingen separat dongle eller liknande. Du kan däremot lägga din licens på en USB-sticka om du föredrar detta, eller om din dator inte har ständig tillgång till internet. Man får två licenser så man kan ha tillgång till sina effekter i till exempel en stationär och en bärbar dator på samma gång, och naturligtvis har man stöd för alla kända pluginformat och DAW-program. Utöver de runt 1 500 impulssvar som ingår i grunduppsättningen kan man köpa till nya IR i olika paket. Sammanlagt erbjuder HOFA 2 886 olika impulssvar för den reverbhungrige. Man kan även testa IQ-Series Reverb V2 genom att ladda ner en trial-version som räcker i 14 dagar. Skulle dessa 14 dagar inte räcka till lär HOFA även vara generösa med att förlänga dem om du hör av dig till deras support.

I HOFA Plugin Manager installeras alla beståndsdelar hos reverb-appen, även licensen.

Bestående intryck

När det gäller det ljudliga intrycket av HOFA Plugins IQ-Series Reverb V2 är det förstås intressant, men samtidigt måste man ha i åtanke att allt sådant ofta handlar om personliga preferenser. Det är ju mycket som ryms inom begreppet tycke och smak. För min egen personliga del måste jag dock erkänna att jag skulle vilja placera denna reverblugg bland de jag uppskattar mest i alla kategorier. Grundljuden är alldeles utmärkta, men sedan kan man ju faktiskt dessutom skruva till dem till exakt det ljud man vill ha. Kombinerar man sedan några olika reverbinstanser av olika karaktär i en och samma effekt kan verkligen ljuv musik uppstå.

Utbudet av impulssvar är helt enastående, och även de algoritmbaserade effekterna låter riktigt bra. Och tillsammans… Wow!

HOFA IQ-series reverb V2 erbjuder fullt 5.1 Surround-stöd, massor av extra effekter som hjälpmedel, färdiga reverb som Room, Ambience, Chamber, Hall, Church, Plate, Space, Spring, FX, Reverse, Hybrid och Cabinet – där var jag lite extra förtjust i de allra minsta rummen; de kändes verkligen som att man befann sig i rummet.

Vad vore väl ett proffsigt reverb utan en baklängeseffekt. Den här låter riktigt bra!

Man skulle kunna invända att priset för Basic Version av IQ-Series Reverb med 1 500 olika impulssvar ligger åt det högre hållet med sina 262:50 euro, men om man betänker vad man får för de pengarna känns det faktiskt riktigt överkomligt. Visar det sig sedan att just HOFA IQ-Series Reverb V2 är det reverb man använder allra mest (eller kanske uteslutande) kanske vi till och med kan prata om ett fyndpris. Men ladda ner trial-versionen och testa själva, vet jag! Jag tror inte att ni blir besvikna. Det blev definitivt inte jag.

Länk

Här visas några av höjdpunkterna hos HOFA IQ-Series Reverb V2:

Systemkrav

Windows: Windows 7 eller senare
Mac: OS X 10.13 upp till macOS 14 (Sonoma), Intel (64 Bit) eller Apple Silicon

UTVECKLARE HOFA Plugins
INFO www.hofa-plugins.de
PRIS IQ-Series Reverb V2 Basic version: 262:50 euro; extra IR-packs 49:50 euro/st; IQ-Series Reverb V2 med 8 IR-packs: Just nu: 335:09 euro

Publicerat

PSP Audioware PSP Datamix A567

Tracking and Mixing Console Equalizer

Test Mjukvara

Gilla eller tycka illa…

EQ- och filterenheter har ofta en förmåga att dela upp människor i grupper. När det gäller PSP Datamix A567 från polska mjukvaruutvecklarna PSP Audioware gäller detta i ytterst hög grad. Utvecklarna har till och med gått så långt att man varnar användarna redan på förhand: ”Endera gillar man pluggen eller också tycker man riktigt illa om den”. Det är klart att man blir ruggigt nyfiken. 

Eddie Kramer…

Eddie Kramer, eller Edwin H. Kramer som han egentligen heter, är idag baserad i Canada, men ursprungligen kommer han från Sydafrika. Han har gjord sig känd som inspelningstekniker och producent, och som sådan har han jobbat med artister som Jimi Hendrix, the Beatles, David Bowie, the Rolling Stones, Led Zeppelin, Eric Clapton, the Kinks, Kiss, John Mellencamp och Carlos Santana. Han har dessutom bidragit med sitt kunnande vid inspelningen av ljudspåren till filmer som Blue Wild Angel: Live at the Isle of Wight, Jimi Plays Monterey, Live at the Fillmore East, Mad Dogs and Englishmen, Rainbow Bridge, The Song Remains the Same och Woodstock: Music from the Original Soundtrack plus många fler.

Eddie Kramer flyttade till London vid 19 års ålder efter att hans föräldrar flyttat dit från Kapstaden några månader tidigare, mycket på grund av att de inte stod ut med Apartheid-regimen i Sydafrika. I hemlandet hade Eddie studerat piano från fyra års ålder och han hade dessutom tagit både violin- och cellolektioner. I London blev han snabbt delaktig i musiklivet och redan 1962 fick han sitt första jobb på en inspelningsstudio. Ganska snart hade han fått jobba som tekniker vid inspelningar med både the Kinks, Searchers och Sammy David Jr. Han fick också äran att spela in två spår med the Beatles: All You Need Is Love och Baby You’re a Rich Man. Dessa båda spår spelades in på Olympic Studios i Barnes i London, och där kom han sedan att få spela in både Rolling Stones, Small Faces, Traffic och Jimi Hendrix. 

Electric Lady Studios

Med Hendrix spelade Kramer in inte mindre än fyra album, de sista i The Record Plant i New York, dit han flyttade 1968. Han var också i allra högsta grad delaktig i bygget av Hendrix studio Electric Lady Studios. Ett bygge som kostade, på den tiden smått ofattbara 1 miljon dollar, och där vi också hittade ett av väldigt få mixerbord från Datamix. Från början hade man beställt två Datamix-bord, men endast ett av dem hann färdigställas – och knappt det – innan företaget bakom mixerborden gick i konkurs. Med hjälp av tekniker på Electric Lady kunde man rädda det första bordet och så småningom även bygga färdigt Datamix-bord nummer två, men det här tog flera månader.

Tråkigt nog avled Hendrix endast ett par veckor innan studion kunde invigas, men under de sista fyra veckorna av hans liv kunde han tillsammans med Kramer spela in några nya låtar, göra överdubbningar på redan befintligt material och mixa det album The Cry Of Love, som sedan gavs ut postumt efter Hendrix död.

Eddie Kramer bakom Datamix-bordet strax efter att Electric Lady Studio A blivit färdig. Foto: John Vetri.

Eddie Kramer har varit aktiv som tekniker och producent långt in på 2000-talet, och han är dessutom en erkänd fotograf med utställningar där han visat bilder på både Hendrix och en mängd andra artister av absolut toppklass. Och naturligtvis är han en av de som formligen älskar PSP Datamix A567. Han bidrar till och med några egna preset.

Han säger detta om sina erfarenheter:

”I dagens musikvärld är det fantastiskt att ha tillgång till Datamix mic pre och equalizer för att kunna använda på samtida pop/rock, R&B, Hip Hop, Metal – där varje producent/tekniker letar efter något annorlunda. Det här är det perfekta verktyget!”

PSP Datamix A567 

Men för att återgå till dagens ämne…

PSP Datamix A567 är en modelerad mjukvaruversion av preamp- och EQ-enheten från den första generationens Datamix-mixerbord. PSP Audioware har använt inte mindre än åtta olika filtermoduler från originalbordet som stod i Record Plant-studion. Detta har man en en viss Adam Piskorz att tacka för, som beredvilligt lånat ut modulerna. Jag har läst om andra enstaka filterenheter från de här borden som varit ute på drift, men att kunna få lägga händerna på åtta enheter av dessa klassiker, måste ha kommit som en skänk från ovan. 

De åtta enheterna från Datamix-bordet som Adam Piskorz lånade ut till PSP Audioware. Foto: Adam Piskorz.

Nja, en av PSP:s grundare, Antoni Ożyński, lär ha erkänt att han inte hade så mycket koll på Datamix-borden. Det var först när Adam Piskorz berättade om de fantastiska preamp- och filterenheterna och hur de hade varit med och format ljudet på många av de klassiska plattorna från slutet av 60-talet, som PSP-folket triggade igång på allvar.

Jag måste erkänna att även jag hade ungefär lika mycket koll på vad Datamix var, när jag började kolla upp den här pluggen. Söker man på Google på namnet får man faktiskt träffar som gör reklam för blötutfodringssystem för grisar, så det är kanske inte så konstigt att vi är några som levt i lycklig okunnighet om dessa intressanta elektronikmoduler. 

Ett av de båda borden från Electric Lady lär nu för tiden befinna sig på the Museum of Pop Culture (MoPOP) i Seattle, och några av de andra överlevande mixerborden har plockats isär och ”plundrats” på dyrgriparna, främst för de väldigt speciella filterdelarna. Inget komplett exemplar av Datamix-borden finns nu kvar så vill man komma åt det speciella Datamix-soundet finns nu äntligen PSP Datamix A567, som en utväg för den som inte lyckats komma över en modul från något av originalborden.

De åtta enheterna som PSP använt kommer som sagt från bordet i Record Plant studios och man har lagt ner en enorm omsorg på att få till mjukvaran så den verkligen gör den klassiska hårdvaran full rättvisa.

Hårt jobb ligger bakom…

PSP Audioware har samarbetat tidigare med Avedis Audio Electronics, företaget bakom Datamix. Då gällde det en annan EQ-plugg: PSP E27 Avedis. Den här gången har utvecklarna hos PSP Audioware verkligen jobbat hårt med att emulera hur mickpre- och filterdelen hos Datamixenheterna påverkar en ljudsignal ner till minsta komponent. En av de speciella egenheterna hos filtren i originalborden var ju att de tre banden betedde sig olika beroende på vilka frekvenser man valt att påverka, om man vill dämpa eller förstärka en viss frekvens, och så vidare. 

Vid en första anblick ser filtren tämligen enkla ut. Tre band – Low, Mid och High – med en strömbrytare för varje band, en rejäl ratt där man väljer hur mycket man vill påverka frekvensbandet, och utanför denna ytterligare en ratt – med stegade lägen där man väljer vilken frekvens man vill påverka. Under rattarna kan man utläsa de frekvenser som fanns hos originalen – 240, 120, 60 och 30 Hz för basregistret; 0,5, 0,8, 1,3 samt 2 kHz för mellanregistret och slutligen 4, 8 eller 10 kHz för High-registret. Här har dock PSP valt att addera ytterligare några frekvenser mellan de givna från originalmodulerna. När du väljer dessa mellanlägen visas ändå frekvenserna med blå siffror, så att du vet var du hamnat.

Under rattarna finns en rad knappar. Åtta av dem representerar de åtta olika filtermodulerna som PSP analyserat. De låter ju en aning olika; precis som i verkligheten. En knapp med ett µ indikerar ett medelvärde från alla modulerna, och med knappen märkt med # får man istället ett idealvärde, som ger exakt de värden som alla siffror anger.

Variation-regeln låter dig justera olikheter mellan vänster och höger kanal hos filtren. Alt Q ger dig möjligheten att höja eller sänka givna frekvenser utan att filtrens Q-värde påverkas. Hos originalen – och med de vanliga inställningarna i den här pluggen – blir bandbredden/Q-värdet hos filtren snävare vid extremare filterjuteringar. 

Den sista knappen, Sharp, kan ge olika betonade resonanser, speciellt i det övre frekvensregistret. 

Tracking and Mixing Console Equalizer

Originalborden var bestyckade med transformatorer, och det här har man velat simulera även hos mjukvaran. En Drive-kontroll på ingången kan ge en god portion analog ”preamp-mättnad” i ljudet och vid fullt pådrag (+30 dB) har vi rejält med fet dist, för de lägen där man behöver det. Med Output-ratten har man möjlighet att simulera en transformators inverkan på ljudet, men man kan förstås även kompensera för eventuellt uppkomna nivåskillnader i signalkedjan.

Med Drive-ratten kan man få till riktigt fet och stygg distorsion.

Och så var det det där med hur filtren påverka ljudsignalen… Alla tre filtren har en så kallad peaking bell-kurva vid ”boost”. När man sänker frekvenser har Low-filtret en peaking-kurva ner till 85 Hz; under den frekvensen blir det istället ett shelving-filter. Mid-filtret ger istället en notch-kurva vid sänkning, och High-filtret fungerar som shelving på alla frekvenser. Tillsammans med alla andra inneboende funktioner hos datamix 567 gör det här att man har otroligt stora möjligheter att påverka ljudet, och – framför allt – ge det en riktigt trevlig analog prägel.

Det låter mycket intressant 

PSP Datamix A567 är konstruerad så att filterdelen nästan aldrig låter helt neutralt. Det var heller inte meningen med Datamix-bordens EQ-del.

Här har vi skurit 3 dB vid 1,3k och höjt ett par dB längre upp i diskanten, och viss låter det intressant…

Om man kikar på en frekvenskurva ser man att till och med när man inte ens använder något av de tre bandens filter, påverkas ljudet enbart genom att pluggen är inkopplad i signalkedjan – även detta lär vara en egenhet som originalen hade.

Här står alla rattarna på 0 dB… Och ändå låter det riktigt underbart analogt och varmt.

Utvecklarna säger själva att endera älskar man det här soundet, eller också hatar man det. Personligen har jag ytterst svårt att förstå hur någon kan hata en mjukvara som låter så underbart fett, fräckt, varmt och analogt!

Som grädde på allt det analoga moset erbjuder PSP Datamix A567 över hundratalet preset skapade av en mängd olika tungviktare inom ljudbranschen, däribland några riktigt användbara inställningar från Eddie Kramer i egen hög person. Han har ju, som vi tidigare påpekat, uttryckt sitt skarpa gillande över den här pluggen.

Här ser vi namnen på de andra toppnamnen som bidragit med egna preset. 

Sammanfattning 

PSP Datamix A567 är en något udda fågel i ljudvärlden. Där det numera dräller av EQ-pluggar som ska kunna användas både för inspelning, mastering, och Gud-vet-allt, nischar sig PSP Audioware betydligt striktare med Datamix-pluggen. Den ska efterlikna soundet hos preampstegen och filterdelen hos en något udda fågel i ljudvärlden, Datamix-bordet. Det är ett mixerbord som konstruerades av Bill Stoddard och det hann bara tillverkas i några få exemplar innan företaget bakom bordet tvingades gå i konkurs. Tack och lov hade Adam Piskorz lyckast få tag i åtta (!) av dessa limpor/strips och han var dessutom vänlig nog att låna ut dessa till Antoni Ożyński och de andra teknikerna hos PSP Audioware.

Utvecklarna har gjort ett fantastiskt jobb med att emulera dessa enheter ner till minsta komponent, och man har dessutom adderat några (förbättrade) funktioner som inte fanns hos Datamix-bordet.

PSP Datamix A567 gör inte anspråk på att låta neutralt – tvärtom! Så snart man kopplar in pluggen hör man hur ljudet får en annan, och i mitt tycket mycket trevligare karaktär. Börjar man sedan ratta och skruva på alla möjligheter som finns, så är det mer eller mindre ett himmelrike för alla älskare av analog värme, eller vad du nu vill kalla det.

Som utveckarna sjäver säger: Endera älskar eller hatar man den här pluggen. Jag vet ju i alla fall vilken sida jag står på. Jag formligen äääälskar PSP Datamix A567! Testa pluggen! Du har 30 dagar på dig att bestämma dig, och här behövs definitivt ingen ångervecka.

Här finns en liten video som visar vad man åstadkomma med PSP Datamix A567:

Systemkrav

iLok-konto behövs för både trial- och den skarpa versionen; 3 licenser kan disponeras fritt mellan olika datorer eller iLok-dongle (2:a generationen eller nyare)

PC

VST, VST3 och AAX

Windows 7 – Windows 11 (enbart 64-bits hantering)

macOS Intel eller macOS Silicon

AudioUnit, VST, VST3 och AAX

macOSX 10.14 Mojave – macOS 15 Sequoia (enbart 64-bits hantering)

Alla DAW-program

Den senaste versionen av iLok License Manager 

UTVECKLARE PSP Audioware

INFO www.pspaudioware.com

PRIS 149 dollar; en 30-dagars demoversion finns för nedladdning

Publicerat

Softube Echoes

Test mjukvara

Ekon från en svunnen tid

Softube har sedan tidigare ett alldeles utmärkt tape-eko på sitt program, men utvecklarna bakom den svenska mjukvaran kan ju så mycket mer. Därför blev vi inte särskilt förvånade när man sent i november gjorde en smyg-release av ännu ett delay (Echoes), denna gång enbart till prenumeranterna av sitt nyhetsbrev. Självklart nappade vi på det erbjudandet, och alltsedan dess har ekona bara studsat runt i vår lilla musikstudio. Nu finns den att tillgå för alla intresserade.

Echoes erbjuder även ett utmärkt algoritmbaserat reverb.

Softube Echoes

Nu måste vi förstås skärpa oss och försöka berätta för omvärlden om denna formidabla mjukvara. Echoes erbjuder inte mindre än sex olika delay-varianter med tämligen olika grundkaraktär: Filter, Reverb, BBD, Tape, Pan och Lo-fi.

  • Filter är ett normalt delay med en något filtrerad feedback-del. En perfekt eko-effekt för sångpålägg.
  • Reverb-varianten fungerar utmärkt för syntar och gitarrpålägg, och där har man skapat ett algoritm-reverb med hjälp av de olika ekotappningarna. 
  • BBD, eller Bucket Brigade Device som det utläses, är en analog delay-teknologi som dök upp i olika delay-pedaler för oss gitarrister redan under 70-talet. Här har man alltså återskapat den effekten i digital form, komplett med diverse aliasing-effekter.
  • Tape är baserat på de eko-apparater som vi hört på en oändlig massa plattor – speciellt på sång – och här har man gett oss möjligheter att justera mängder av förr i tiden tämligen oönskade bieffekter som distorsion (drive), smuts (dirt) och svaj (wobble).  
  • Pan breddar stereobilden även på monokällor, och kan dessutom skapa en viss rörelse även med statiska ljudkällor, som till exempel keyboards med sustain (-pedal).
  • Sist, men absolut inte minst, har vi Lo-fi. Den är utmärkt för att återskapa effekten av allmänt ”lortiga” eko-effekter från till exempel low-budget apparater från förr. Här använder man bit-crushing i kombination med modelerad 4-polsfitrering. 
Varje delay-variant har sin egen uppsättning med justerbara variabler. Här ser vi BBD-delayet.

Ett formidabelt användargränssnitt

Softube har lyckats skapa en användar-interface som inte liknar något vi sett tidigare, men trots detta har man inga problem med att begripa hur allting fungerar. Bra jobbat där, herrar (och fröknar) utvecklare!

Här finns reglage för mixen mellan torr och affekterad signal, för delay-tiden – i millisekunder eller taktdelar (om du synkar till din DAW) – och för feedback. Och där har vi även en feedback-limiter som ska skydda oss mot skenande återkoppling. 

Det finns även en ducking-funktion som gör att delay-effekten kan hållas i schack, så den inte dränker sång eller andra soloinslag, utan enbart blommar ut i tystnaden mellan solofraserna. Det enda jag saknar är möjligheten att låsa wet/dry-mixen när man bläddrar mellan olika preset.

I output-delen finns möjlighet att bredda stereobilden, samla ihop lågfrekventa toner i en monobild, eller filtrera din ekoeffekt efter eget tycke och smak. 

Varje enskild delay-variant har dessutom begåvats med en mängd olika inställningsmöjligheter för just den typen av delay-effekt. Så har vi till exempel för Lo-fi inställningar för samplingsfrekvens, bitdjup, envelope follower och filter cutoff. För reverbeffekten erbjuds modulation, diffusion, modulationsbalans och ton, och hos BBD-delayet hittar vi inställningar för vågform, modulationshastighet och -mängd, plus filter-cutoff. Inte illa!

Du kan dessutom klicka i fönstret var du vill och bestämma att precis där vill jag ha ytterligare ett eko. Sedan kan du flytta det genom att dra det exakt till den plats i stereobilden som dig behagar. Mums!

Echoes erbjuder även en uppsättning med Extended Features.

Extended Features…

Softube Echoes har även stöd för något som utvecklarna kallar ”Extended Features” (ung. ytterligare utvecklade funktioner). Klickar man på tre olika symboler i överkanten på Echoes fönster visar sig till vänster en god uppsättning med mätare för insignal och side-chain-dito. Till höger hittar vi motsvarande för utgångssidan och en gain-matching-funktion. Undertill hittar vi mätare för head-room, ett highpass-filter och en fasvändare. Tackar, tackar!

Det här är alltså funktioner som man kan plocka fram när man behöver dem, och annars bara stoppa undan dem för att spara på utrymmer på skärmen. Fiffigt så det förslår. Den här funktionen finns nu hos en mängd olika pluggar från Softube, och den känns verkligen klart användbar.

Så här tar man fram ”Extended Features”:

Öppna Extended Features genom att klicka på någon av de tre ikonerna i menyraden.

Ljudbilder

Men vad vore väl alla dessa funktioner till för glädje om Echoes inte också lät riktigt bra? För det gör den verkligen! Här kan man leka fram de mest underhållande, häpnadsväckande, eller bara helt enkelt gudomligt vackra delay-effekter man kan tänka sig! Jag var innan jag öppnade pluggen lite orolig för om jag skulle kunna uppskatta reverbet hos Echoes – det brukar sällan låta bra om reverb som man lite sådär med eftertankens kranka blekhet, stoppar in för att det kan behövas en sådan. Men alla mina tvivel kom på skam. Reverb-effekten i Echoes är ett riktigt bra och välljudande algoritm-reverb. Klart användbart i en mängd olika ljudsituationer.

Och resten av delay-effekterna låter precis så bra som man har vant sig vid när det gäller plugin-effekter från Softube. Ett toppbetyg delas gärna ut där! Här finns faktiskt det mesta man kan tänkas behöva i delay-väg. Och justermöjligheterna är helt enkelt lysande. Det är verkligen hur enkelt som helst att leta fram en preset som man tror skulle kunna funka, och sen ratta till den så den passar exakt där man vill ha den. 

Softube Echoes erbjuder en mängd användbara preset att utgå ifrån för ditt musikskapande.

Sammanfattning

Med Echoes har Softube presenterat en ytterst kraftfull och välljudande delay-effekt. Den erbjuder sex olika delay-varianter: Filter, Reverb, BBD, Tape, Pan och Lo-FI och en mängd ytterst användbar preset-inställningar att utgå ifrån. Dessutom har varje enskild delay-effekt en bra uppsättning med finjusteringsmöjligheter. Och ovanpå allt detta har man både en ducking-funktion, en output-del där man kan förändra stereobilden och som grädde på moset extrafunktionerna under Extended Features.

Det fullödiga gränssnittet gör Echoes mycket lättarbetat, det är lätt att ställa enstaka delayer/tappningar så de synkar taktmässigt till din musik, och dessutom placeras exakt där man vill ha dem i stereobilden. Man blir bara så där genuint genomlycklig! Tack Softube för en helt underbar delay-plugin!

Länk: Titta på en genomgång.

Systemkrav

  • Monterey 12, Ventura 13, Sonoma 14
  • Windows 10 (64-bit), Windows 11
  • Softube-konto
  • iLok-konto
  • Dator med AU-, VST-, VST3- och/eller AAX-kompatibelt DAW-program 
  • Internet-åtkomst (för att ladda ner installationer och hantera licenser)

PRIS Normalt: 1 570 kronor; just nu 1 039 kronor

INFO www.softube.com/echoes

PLUS

  • Låter alldeles utmärkt
  • Förträffligt gränssnitt
  • Sex olika delay-varianter
  • Massor av bra preset/inställningar
  • Många bra funktioner

MINUS

  • Hade gärna kunnat låsa wet/dry-mixen
Publicerat

iZotope Cascadia

Test mjukvara

I iZotope-serien Catalyst presenterar nu utvecklarna ett tredje program, delay-appen Cascadia. Vi kollar lite extra noga…

Efter succén med Aurora och Plasma fortsätter iZotope på det inslagna spåret och presenterar Cascadia, en intelligent tape-delay-app med det som utvecklarna kallar ”adaptive unmasking”, en funktion som automatiskt ser till att man upplever ljudet som både klart och fokuserat.

Cascadia är ett mycket mångsidigt delay. För oss användare är det här ett ytterst välkommet komplement till våra andra delay-appar. Vi bör kanske även nämna att flera av konkurrenterna har tagit fram appar med liknande koncept; svenska Softube lanserade precis sin Echoes och från tyska Hofa Plugins har vi nu sett Colour Delay. Båda dessa hoppas vi kunna återkomma till, men idag är det iZotope Cascadia som är placerat på testbänken.

Ducking och Adaptive Unmasking

Det finns ett inneboende problem hos de flesta reverb- och delayappar. Problemet är att reverbsvansar och delayer har en tendens att gröta till ljudet, om det läggs ovanpå tämligen täta ljudspår. Man vill ju att effekten ska komma till sin rätt emellan olika sång- eller instrumentfraser; inte ligga som ett konstant täcke över hela spåret. Förr kunde ljudtekniker lösa det här genom att skicka signalen via en side-chain där man tog hjälp av en gate eller en kompressor för att hålla effekten under kontroll när ljudet var som mest intensivt. Det här kallas ”ducking”, och resultatet blev att reverbet eller delayet hölls nere under de viktiga fraserna för att sedan få blomma ut, när sångfraserna tillfälligt tystnar.

Andra delayer och reverb har haft liknande ducking-funktioner, men iZotope har förfinat hela processen och tar det här ytterligare några steg. Dels justeras nivån på effekten, men man tar även till dynamisk filtrering av effektsignalen och får på så sätt en mycket användbar effekt, som hela tiden finns där utan att ta uppmärksamheten från den ursprungliga signalen.  

iZotope Cascadia använder iLok för sin auktorisering.

Masking

Det man kallar ”masking” inträffar när två olika signalkällor ligger för nära varandra i volym och frekvensinnehåll. Typiska fenomen av den arten inträffar när en pianist ska ackompanjera en ensam solosångare/-sångerska. Om varken instrumentalisten eller ljudteknikern är tillräckligt erfarna kan det bli en riktigt tråkig upplevelse – jag har hört detta otaliga gånger i live-tv. Pianisten ligger och hamrar i samma frekvensområde som sångaren, och försöker kanske dessutom överrösta sången. En erfaren producent kan styra upp det hela genom att dels arrangera pianokompet så att det inte ligger precis i det spektrum där vi hittar sången. Man kan förstås även kräva att pianisten intar ett något mer återhållsamt spelsätt, som lämnar utrymme för den viktiga sången.

Det här problemet har även en tendens att visa sitt fula nylle när man adderar en delay- eller reverbsignal till en orginalsignal. iZotope har tidigare presenterat flera plugin-program – Neutron, Nektar och Neoverb – som erbjuder verktyg för att komma till rätta med masking-problemet. Neutron 5 erbjuder till exempel både Dynamic EQ och en Unmask-funktion, men när det gäller just problemet med att delayet grötar till insignalen kan just Cascadia vara lösningen.

Som användare erbjuds man massor av bra preset-inställningar till iZotope Cascadia.

iZotope Cascadia

I Cascadia slipper man jiddra med krångliga sidokedjor och annat; alla inställningar nås direkt inifrån appen. Här kan man lätt skapa snyggt studsande delayer, tajta slapback-ekon eller andra användbara effekter, utan att fokus för en enda stund tas från den vokalinsats eller det instrument som ska sitta i förarsätet. Grötiga mixar är ett minne blott. 

De fyra främsta fördelarna med Cascadia är följande:

  • Adaptive Unmasking Delaysignalen filtreras dynamiskt så den ”torra” signalen hela tiden kan ta den plats den förtjänar.
  • Flexibla Delayer Du kan välja att synka delayet till din DAW, bestämma en helt egen fördröjning, använda pingpong-effekter, spela upp effekten baklänges eller ge den en smula pitch-shift av vintage-karaktär. 
  • Intuitiva Kontroller Ett mycket effektiv gränssnitt med lättbegripliga kontroller.
  • Massor av Preset Fler än 50 professionellt framtagna färdiga förinställningar som omfattar både rumsliga och mer texturella sound.   
Ett underbart enkelt och intuitivt gränssnitt. Pingpong-inställningen symboliseras med en bordtennisracket och en boll. Fiffigt så det förslår!

Användargränssnittet

Om vi börjar med att kika på själva gränssnittet så ryms det mesta i ett och samma fönster, som självfallet kan anpassas i storlek helt efter dina önskemål. I fönstrets överkant finns knappar för Reverse-funktionen, för att ”sola” Delayet, för Bypass, och för att välja preset.

Längs vänsterkanten hittar du inställningar för att synka till DAW-program och i sånt fall vilken taktdel man vill använda. Här finns även en knapp för att välja pingpong-delay (den illustreras med en bordtennisracket plus boll – bara en sån sak), en stor ratt för delay-mängden, två reglar för Feedback och stereovidd, plus två rattar för modulation (depth och rate).

I höger bildkant hittar vi en regel för mängden unmasking, plus inställningar för Attack Release och Sensitivity. Här finns även två knappar för Bypass och för att lyssna enbart på den signal som ”maskas” bort. Resten av fönstret visar en kombinerad frekvens- och nivåbild av signalen, och i nederkanten kan man där ställa in Hi- och Lopass-filternas brytfrekvenser. Allt känns oerhört intuitivt. Tänk bara på att Cascadia i första hand är anpassad för att ligga som en insert-effekt. Vill man ha den i en tappning (send/return) bör man trycka in Solo Delay-knappen och skicka till den en generös signal. 

Hur låter det då?

Det låter oerhört bra. Snyggt och städat, utan att man störs av några effekter som tränger sig på. De finns bara där och lyfter och förstärker grundljudet på ett alldeles utsökt sätt. Inget hos delay-effekterna tränger sig på eller vill stå i främsta rummet. Och det är oerhört lätt att skapa balans mellan originalsignalen och alla tänkbara effekter.

Som användare har vi dessutom ett rikt utbud av olika effekter och mästerlig programmerade preset att välja bland.

Jag föreslår att ni klickar på den länk här nedanför där utvecklarna visar hur Cascadia låter och hur det fungerar.

Sammanfattning

iZotopes Catalyst-serie innehåller tre kraftfulla effektpluggar idag. Plasma (saturation), Aurora (reverb) och Cascadia, med olika delay-effekter. Till skillnad från Ozone, Neutron och Nectar, har Catalyst-seriens effekter ett betydligt enklare och mer överskådligt gränssnitt. Det innebär dock inte att de på något sätt är ”simpla” som effekter. Tvärtom! De är oerhört kraftfulla och kapabla effekter alla tre. Vi hoppas kunna återkomma med tester på de båda andra i Catalyst-serien, idag gäller det ju Cascadia. 

Med Cascadia kan man skapa delayeffekter som aldrig lägger sig i vägen för dina viktigaste ljudspår. De har – tack vare iZotopes Spectral Unmasking-teknik – en förmåga att alltid hålla sig så där lagom mycket i bakgrunden. En oerhört intelligent delay-effekt med andra ord.

Oavsett om det rör sig om snygga diskreta slapback-ekon, stora svällande delay-kaskader, eller bara en lagom gnutta reverb-effekt, låter det hela tiden rent och snyggt. Inga långa effektsvansar ligger och stör dina, eller andras, solistinsatser. Och du har dessutom en massa riktigt användbara färdiga preset-inställningar att utgå ifrån. 

Dina mixar kommer låta så mycket bättre med Cascadia på plats bland effektpluggarna, och de solister du spelat in – oavsett om de utför vokala eller instrumentala insatser – kommer vara dig evigt tacksam för att de nu får glänsa i all sin härlighet. Skicka gärna utvecklarna på iZotope en tacksam tanke, när du får översvallande beröm för dina mixar i fortsättningen! Det kommer i alla fall jag göra.

Länkar

Här kan vi läsa lite mer om vad ”frequency masking” innebär:

https://www.izotope.com/en/learn/what-is-frequency-masking.html

Och här visar utvecklarna hur man kan jobba med Cascadia:

https://www.izotope.com/en/learn/cascadia-delay-plugin.html

SYSTEMKRAV

OS-versioner 

●  Mac: macOS Ventura 13.6.x, macOS Sonoma 14.4.x, macOS Sequoia 15.0; Kompatibel med både Intel och Apple silicon M-series Macar (native & Rosetta) 

●  Win: Windows 10 (22H2), Windows 11 (23H2) 

Pluginformat 

● AAX, AU, VST3. Alla pluggar enbart 64-bit. 

Notera: VST2-formatet stöds inte längre. 

Plugin-värdar

● Logic Pro 10.8–11, Pro Tools 2024, Ableton Live 12, Cubase 13, Nuendo 13, Studio One 6, REAPER 7, FL Studio 21, Reason 12.5, Maschine 2, Cakewalk av Bandlab, Audition CC 2024, Premiere Pro CC 2024 

PRIS

Cascadia plugin för Mac och PC: 55 euro

Catalyst Series Holiday Bundle (Från Nov 26–Jan 05)

Bundle med de andra Catalyst Series-pluggarna: 139 euro (inkluderar Cascadia, Aurora, Plasma) 

Publicerat

Cherry Audio presenterar P-10 Synthesizer, baserad på en tidlös klassiker

Press Release

Cherry Audio har precis släppt P-10, en virtuell synthesizer-plugin baserad på en av de mest eftertraktade analoga polysyntarna som någonsin skapats. Den släpptes av SCI (Sequential Circuits) 1980, det ursprungliga instrumentet var i huvudsak två av de revolutionerande programmerbara syntharna Prophet-5 i ett enormt chassi med dubbla klaviaturer, plus en ”polysequencer” inbyggd till vänster om den nedre manualen . Prophet-10 kunde konfigureras för att spela som två oberoende fem-rösterssyntar, en enda tio-rösterssynt, dubbla patch-lager eller alternerande mellan lager för varje tangenttryckning. Cherry Audios P-10 återger exakt allt som är exceptionellt i denna legendariska klassiker, inklusive alla ursprungliga P-5 och P-10 fabriksinställningar, samtidigt som man har förbättrat dess funktionsuppsättning för att passa dagens musikproduktion och arbetsflöde. Samtidigt firar man 50 år av banbrytande innovation från företaget som förändrade musikbranschen för alltid.

P-10 är tillgänglig på cherryaudio.com och hos auktoriserade återförsäljare för 59 dollar. Under en begränsad tid kan producenter också dra nytta av Cherry Audios ”Pick 3”-alternativ för att få P-10 och två andra prisbelönta Cherry Audio-instrument för bara 99 dollar. P-10 ingår också i den nyligen uppdaterade Synth Stack 5, ett paket med alla 29 av Cherry Audios virtuella instrument som släppts fram till 2024.

Med P-10 har Cherry Audio gjort allt för att fånga åttiotalets ljuva men kraftfulla ljud från otaliga artister så olika som Hall & Oates, Vangelis, Japan, John Carpenter och Alan Howarth, Tears for Fears, Tony Banks, Phil Collins, Rick Wakeman, Duran Duran, Brad Fiedel, Geoff Downes, Talking Heads, Pink Floyd, The Cars, Kraftwerk och många fler.

Varje aspekt av P-10 har modellerats med största omsorg, från Curtis 3340-oscillatorerna och 3320-filtren till dess omisskännliga oscillatorsynkronisering. Även om vi såg att bibehålla soundet som det allra viktigaste i vårt uppdrag, har vi lagt till genomtänkta uppdateringar för att modernisera användarupplevelsen, inklusive en utökad polyfoni med 16 röster per lager, en fyraspårs step-sequencer, anslagskänslighet, polyfonisk aftertouch och klaviatur-split. P-10:s omfattande modulering inkluderar Mono Mod med LFO/Noise-source mix, den berömda och innovativa Poly Mod, med individuella röstmodulationsvägar, en Aux Mod-sektion som överträffar originalets Pedal Mod-kapacitet, och en nyligen tillagd Pressure Mod-sektion med stöd för mono och polyfonisk aftertouch.

Vi har också lagt till en andra panel med en arpeggiator och komplett effektsektion för varje lager, inklusive en helt oberoende tilldelbar oberoende LFO-sektion och modulering av de viktigaste effektparametrarna via aftertouch. P-10:s omfattande MIDI-mappningsmöjligheter och över 500 professionella förinställningar – inklusive de ursprungliga P-5- och P-10-fabrikspatcharna – gör den till ett virtuellt instrument som man bara måste ha, och som kommer att hänföra både vintagesynth-entusiaster och dagens musikproducenter.

P-10s mest anmärkningsvärda funktioner inkluderar:

  • Ytterst optimerad, massiv dubbellagers röstarkitektur med 16 polyfoniska röster per lager.
  • Kan konfigureras som två oberoende syntar, en enda synth, dubbla förinställda lager, eller alternerande mellan lager mellan varje tangenttryckning
  • Klaviaturlägen för delat eller ”stackade” lager tillåter två samtidigt spelbara lager, med separata kontroller per lager för alla parametrar, inklusive arpeggio och effekter
  • Över 500 professionellt designade förinställningar, inklusive de ursprungliga P-5 och P-10 fabrikspatcharna, lätt åtkomliga i en bekväm förinställd webbläsare
  • Utsökt renderat och omslutande användargränssnitt med visa/dölj tangentbordsalternativ
  • Omfattande modulering genom routing och stöd för mono och polyfonisk aftertouch: Pressure Mod, Poly Mod, Mono Mod och Aux Mod.
  • Driftkontroll per lager varierar på ett subtilt sätt instabiliteten hos oscillator- och filterparametrar för autentisk analog karaktär
  • Omfattande lagerverktygsfunktioner för att duplicera och växla syntes- och effektparametrar mellan lager och förinställningar
  • Step Sequencer som består av fyra individuella monofoniska sekvenser: upp till 128 steg, kan tilldelas till båda lagren och sparas individuellt med varje förinställning
  • Arpeggiatorer med temposynkronisering, oberoende tilldelbara till båda lagren
  • Två oberoende effektkedjor av studiokvalitet med globala eller dubbla lagerlägen: distorsion, 4/6/12-stegs phaser, flanger/chorus, tre typer av delay med synk och fem typer av reverb
  • Oberoende, per-lager FX-LFOs, FX Pressure-Mod och FX Mono-Mod för att modulera effektparametrar
  • Importera original P-5 och P-10 patchbank SysEx-data direkt via dra-och-släpp

Fler extraordinära ljud finns uteslutande från Cherry Audio med Exponents for P-10 Preset Pack (9,99 dollar) säljs separat), med 100 fler förinställningar som ytterligare utforskar P-10 genom lager och splittar, sekvenser, arpeggion, effekter, modulering och aftertouch.

Cherry Audios P-10 synthesizer är tillgänglig för macOS (10.13 och högre) och Windows (7 eller högre) i AU, VST, VST3, AAX och fristående format. En gratis 30-dagars demo finns även. Besök cherryaudio.com för ytterligare produktinformation, en ingående instruktionsvideo, systemkrav och en omfattande samling av imponerande ljuddemos.

Publicerat

Native Instruments Komplete 15

Test mjukvara

Komplett, Komplettare, Komplettast?

Nu har Native Instruments gigantiska paket bestående av både mjukvarusyntar, effekter, expansioner och annat ljudligt godis nått fram till version 15, och det är förmodligen den största mjukvarusamlingen som någonsin skådats. Självfallet måste vi ta en närmare titt på härligheten.

Det var i slutet av september som utvecklarna bakom Native Instruments kallade till digitalt pressmöte. Där visade man för en samlad världspress upp sitt senaste alster i kategorin ”Största mjukvarupaketet någonsin.” För tidiga och angelägna användare lockade man dessutom med ett gratispaket i form av iZotopes Neutron 4.

Något av det nya…

Så vad hittar man då i det nya paketet? Jo, över 50 instrument, effekter och expansioner, och i det här paketet flaggar man lite extra för de som är intresserade av att skapa filmmusik, men det finns förstås massor av matnyttigt även för den som suktar efter att lyckas komponera en riktig popdänga för de internationella topplistorna.  

Den nya Kontakt 8 ingår i både Komplete 15 Standard, Ultimate, och Collector’s Edition. I denna industristandard bland samplingsbaserade instrumentplattformar hittar vi nu bland annat två helt nya ljudverktyg: Chords och Phrases Tools. Leap är ett verktyg för att experimentera med att skapa loopar, och Conflux är ett nytt hybridinstrument med extra kraftfulla wave-table-funktioner. Du kan där bland annat modulera organiska och syntbaserade ljud i realtid.

Kithara, å andra sidan, är en samling av olika gitarrer och andra ”plockade” stränginstrument, som sedan har förvandlas med diverse olika kreativa tekniker och en kraftfull, varm ljuddesign. Här hittar vi klassiska nylonsträngade gitarrer, flamencoinstrument, stålsträngade gitarrer, balalaika, cuatro och ronroco. Alla är mästerlig samplade med en ytterst detaljrik noggrannhet, och man har sedan lagt lika mycket möda på möjligheterna att förändra ljuden med en kraftfull ljuddesign. I Kithara blandas råa, organiska klanger med moderna ljudverktyg och resultatet kan bli allt från diskreta delikata plockningar till stora svepande ljudtexturer.

Fyra versioner

Komplete 15 finns nu i fyra olika versioner: Select, Standard, Ultimate och Collector’s Edition. Ingångsvarianten Select finns dessutom i tre olika utgåvor: Beats, Band och Electronic.

Beats riktar sig förstås mot producenter/musikskapare som vill skapa beat för hip-hop och R&B. Band fokuserar på samplade instrument för låtskrivande och jammande. Electronic är slutligen en kraftfullt verktyg för elektronisk musikskapande.

Komplete 15 Standard innehåller den nya Kontakt 8 tillsammans med fler än 95 instrument och effekter i proffsklassen, fler än 40 expansioner och över 50 000 olika ljud. Här hittar vi även Ozone 11 Standard, Massive X och många andra kraftfulla ljudverktyg.

I Komplete 15 Ultimate hittar vi över 150 olika instrument och effekter i toppklass, allt från hypermoderna syntar till symfoniska samplingsbibliotek, och dessutom fler än 70 olika ljudexpansioner. Alicia’s Electric Keys, Ashlight och Action Woodwinds är några av de nya produkterna i Ultimate.

Komplete 15 Collectorʼs Edition är det kompletta Komplete-paketet med över 165 instrument och 120 expansioner i absolut toppklass. Här lovar utvecklaren att paketet erbjuder ”oöverträffade resurser för professionell produktion, filmmusikkomponerande, uppträdande och ljuddesign. Fables, Valves Pro och den splitternya Kithara är några av tillskotten i Native Instruments fylligaste kollektion hitintills. 

För den som inte provat Komplete tidigare finns även Komplete Start, en stor samling av gratis plugins syntar och effekter. 

Komplete 15 Standard är ett riktigt fullmatat mjukvarupaket, men Collector’s Edition är allra komplettast.

Ytterligare några nyheter

Alicia’s Electric Keys, Ashlight, Action Woodwinds, Fables, Valves Pro och Kithara har vi redan nämnt. Det här är i alla fall hur utvecklarna själva beskriver sina nyheter:

• Kithara: en filmisk samling gitarrer och plockade stränginstrument omvandlade med kreativa framförandetekniker och kraftfull ljuddesign.

• Fables: Väv samman berättelser med hjälp av ljud från ett omslutande filmiskt ensemblebibliotek för både uppträdanden och produktion.

• Valves Pro: Mjuka och förändrande ljud från trombon, flygelhorn, horn, tuba och euphonium, med ett utökat bibliotek av artikulationer.

• Vocal Colors: En uttrycksfull ”sångmotor” som förstärker känslan hos den mänskliga rösten med uppfinningsrika moduleringsfunktioner.

• Schema; Dark & Light: Mörka och destruktiva pulser möter överdådiga, melodiska mönster i denna duo av melodiska sequencer-plugins.

• Action Woodwinds: Det verklighetstrogna ljudet av en hel orkestral träblåsensemble med ett stort utbud av fraser och artikulationer.

• Alicias Electric Keys: Upptäck Alicia Keys egen CP-70 elflygel laddad med hennes egna specialanpassade effektkedjor.

• Acoustic Sunburst Deluxe: Slag-/plektrumkomp och plockade toner från en förstklassig akustisk jumbogitarr, med över 250 mönster och ett extra melodiinstrument.

• Upright Bass: Det djupa, organiska nedre registret hos en fantastisk kontrabas tillverkad i Mittenwald på 1970-talet.

• Session Percussionist: Ett intuitivt trum- och slagverksbibliotek med över 2000 anpassningsbara mönster och en avancerad step-sequnecer.

• Play Series Instruments: Från hiphop och R&B till house och techno, instrument i Play-serien levererar enastående ljudkvalitet med ett lättanvänt gränssnitt.

• Expansion Sound Packs: Expansioner som är skapade av toppartister och ljuddesigners, och är genrefokuserade ljudpaket laddade med synt-preset, trumset, one-shots, samplingar och loopar.

Nyheten Alicia Electric Keys, här tillsammans med Kontakt 8 och Chords Tool.

Hur låter det då?

Hur passar ordet överväldigande? Jo, det blir nästan så, om man ska lyssna sig igenom alla de nya och välljudande klangerna som Komplete 15 erbjuder i sin Collector’s Edition. Har man som jag redan den senaste versionen av Logic Pro med alla instrument, effekter och annat ljudgodis som ingår där, känns Komplete 15 onekligen som det perfekta komplementet. Med dessa båda kraftpaket borde man i princip kunna skapa vilken typ av musik man överhuvudtaget kan tänka sig, allt från ”seriös” klassisk orkestermusik via filmmusik, pop, och R’n’B, till det allra mest moderna i alla syntbaserade musikgenrer. Och allt låter så där snudd på överjordiskt bra, som man har lärt sig att det gör när det kommer från Native Instruments.

De nya verktygen i Kontakt 8, som för övrigt fått en rejäl ansiktslyftning med både en förbättrad browser och ett skalbart användargränssnitt, hittar som nämnts även några nya ljudverktyg. I Chords kan man skapa egna ackordföljder eller låta programmet komma med massor av intressanta förslag. Detsamma gäller för Phrases, fast då istället med massor av olika melodifraser förstås.

Just de här två verktygen kanske kan kännas lite väl mycket som ”självspelande piano”, men det finns säkert musikanter som kan få nytta och lite hjälp på traven i sitt musikskapande, av Chords och Phrases.

Loop-verktyget Leap och det nya hybridinstrumentet Conflux upplevda jag däremot som oerhört kraftfulla och spännande. Här finns möjligheter till riktigt nyskapande. 

Den nya synten CONFLUX (inte ComVux) är en oerhört kraftull pjäs med massor av modulationsmöjligheter.

En stor ljudsamling för filmmusik

Många av nyheterna gör sig kanske allra bäst i det region där alla filmmusikkompostörer huserar för närvarande; lågmälda, omslutande, esoteriska och spännande ljudklanger som sätter fantasin i riktig gungning. Det här är förstås en trend som går igen bland många utvecklare av samplings- och ljudpaket idag, tycker jag mig märka. Filmmusik verkar vara en ny populärmusikgenre; bor det månne en John Williams, Ludwig Göransson eller Hans Zimmer i varje liten hemstudionisse idag? 

Mycket musik i den vägen kan man åstadkomma med alla nya expansioner till Kontakt 8, och har man dessutom tillgång till något av de nya keyboarden i Komplete Kontrol 3-serien har även den uppgraderats successivt sedan den lanserades för att hänga med och kunna styra fler funktioner direkt från klaviaturen. 30 nya expansioner ser till att en testare aldrig behöver tröttna på nya spännande ljud.

Gitarristgodis

För oss gitarrister finns förstås Guitar Rig 7 Pro, som är fullständigt fullspäckad med förstärkare, effektpedaler och annat smått och användbart för alla strängbändare. Den kommer som ytterligare ett rejält lyft från tidigare versioner. Den förbättrade sökbarheten i browsern har gjort att letandet efter spännande gitarrklanger nu är så mycket lättare. 

För kompgitarristen in spe finns nu dessutom en ny akustisk kompgitarr av allra bästa märke: Session Guitarist – Acoustic Sunburst Deluxe. Strum on!

Här har vi kombinerat den nya Session Guitarist – Acoustic Sunburst Deluxe med Phrases Tool.

Sammanfattning

Ett ytterst välljudande och smått överväldigande musik- och ljudpaket från Native Instruments har landat. Komplete 15 bär verkligen skäl för namnet. Jag har svårt att riktigt se hur man ska kunna toppa det här i Komplete 16 och framöver. Med en så här stor mängd ljudexpansioner och dessutom massor av intressanta mjukvarusyntar och ljudeffekter känns Komplete 15 verkligen komplett. Om allt detta känns totalt överväldigande, eller om man mot förmodan skulle känna sig tveksam till några av de ingående bitarna, finns alltid möjligheten att starta med gratisversionen Select. Den finns ju dessutom i tre olika utgåvor: Beats, Band och Electronic. Där kan man först känna sig för, och blir man då nyfiken på vad de större paketen skulle kunna medföra, finns ju alltid möjligheten att uppgradera längre fram. 

Att prova sig fram kan vara en mycket bra väg att gå. Jag måste också passa på att ge en stor eloge till utvecklarna av det här paketet. Det finns nämligen massor av ljudexempel på vad man kan hitta i de olika ingående delarna i Komplete-paketen på Native Instruments hemsida. Danke schön!

Fakta 

INFORMATION Native Instruments, www.native-instruments.com/en

PRIS 599 euro för Komplete 15 Standard 199 euro för uppdatering; 1 199 för Komplete 15 Ultimate, 399 euro för uppdatering; och 1 799 euro för Collector’s Edition, och 499 för uppdateringen, men håll ögonen öppna för extra rabatter under Black Friday / Cyber Week

PLUS

  • Största mjukvarupaketet någonsin
  • Otrolig massa ljud och effekter
  • 30 nya expansioner
  • Kithara och Conflux intressanta nykomlingar
  • Nya Kontakt 8 ett klart lyft
  • Guitar Rig 7 Pro & Session Guitarist – Acoustic Sunburst Deluxe
  • En guldgruva för filmmusikkompositörer

MINUS

  • Rockmusiker kan känna sig en aning förfördelade

Länkar:  https://www.native-instruments.com/en/products/komplete/bundles/komplete-start/

Här kan ni se en video där man visar några av höjdpunkterna i Kontakt 8:

Komplete 15: 

https://www.native-instruments.com/specials/komplete/komplete-15