Softube Echoes

Test mjukvara

Ekon från en svunnen tid

Softube har sedan tidigare ett alldeles utmärkt tape-eko på sitt program, men utvecklarna bakom den svenska mjukvaran kan ju så mycket mer. Därför blev vi inte särskilt förvånade när man sent i november gjorde en smyg-release av ännu ett delay (Echoes), denna gång enbart till prenumeranterna av sitt nyhetsbrev. Självklart nappade vi på det erbjudandet, och alltsedan dess har ekona bara studsat runt i vår lilla musikstudio. Nu finns den att tillgå för alla intresserade.

Echoes erbjuder även ett utmärkt algoritmbaserat reverb.

Softube Echoes

Nu måste vi förstås skärpa oss och försöka berätta för omvärlden om denna formidabla mjukvara. Echoes erbjuder inte mindre än sex olika delay-varianter med tämligen olika grundkaraktär: Filter, Reverb, BBD, Tape, Pan och Lo-fi.

  • Filter är ett normalt delay med en något filtrerad feedback-del. En perfekt eko-effekt för sångpålägg.
  • Reverb-varianten fungerar utmärkt för syntar och gitarrpålägg, och där har man skapat ett algoritm-reverb med hjälp av de olika ekotappningarna. 
  • BBD, eller Bucket Brigade Device som det utläses, är en analog delay-teknologi som dök upp i olika delay-pedaler för oss gitarrister redan under 70-talet. Här har man alltså återskapat den effekten i digital form, komplett med diverse aliasing-effekter.
  • Tape är baserat på de eko-apparater som vi hört på en oändlig massa plattor – speciellt på sång – och här har man gett oss möjligheter att justera mängder av förr i tiden tämligen oönskade bieffekter som distorsion (drive), smuts (dirt) och svaj (wobble).  
  • Pan breddar stereobilden även på monokällor, och kan dessutom skapa en viss rörelse även med statiska ljudkällor, som till exempel keyboards med sustain (-pedal).
  • Sist, men absolut inte minst, har vi Lo-fi. Den är utmärkt för att återskapa effekten av allmänt ”lortiga” eko-effekter från till exempel low-budget apparater från förr. Här använder man bit-crushing i kombination med modelerad 4-polsfitrering. 
Varje delay-variant har sin egen uppsättning med justerbara variabler. Här ser vi BBD-delayet.

Ett formidabelt användargränssnitt

Softube har lyckats skapa en användar-interface som inte liknar något vi sett tidigare, men trots detta har man inga problem med att begripa hur allting fungerar. Bra jobbat där, herrar (och fröknar) utvecklare!

Här finns reglage för mixen mellan torr och affekterad signal, för delay-tiden – i millisekunder eller taktdelar (om du synkar till din DAW) – och för feedback. Och där har vi även en feedback-limiter som ska skydda oss mot skenande återkoppling. 

Det finns även en ducking-funktion som gör att delay-effekten kan hållas i schack, så den inte dränker sång eller andra soloinslag, utan enbart blommar ut i tystnaden mellan solofraserna. Det enda jag saknar är möjligheten att låsa wet/dry-mixen när man bläddrar mellan olika preset.

I output-delen finns möjlighet att bredda stereobilden, samla ihop lågfrekventa toner i en monobild, eller filtrera din ekoeffekt efter eget tycke och smak. 

Varje enskild delay-variant har dessutom begåvats med en mängd olika inställningsmöjligheter för just den typen av delay-effekt. Så har vi till exempel för Lo-fi inställningar för samplingsfrekvens, bitdjup, envelope follower och filter cutoff. För reverbeffekten erbjuds modulation, diffusion, modulationsbalans och ton, och hos BBD-delayet hittar vi inställningar för vågform, modulationshastighet och -mängd, plus filter-cutoff. Inte illa!

Du kan dessutom klicka i fönstret var du vill och bestämma att precis där vill jag ha ytterligare ett eko. Sedan kan du flytta det genom att dra det exakt till den plats i stereobilden som dig behagar. Mums!

Echoes erbjuder även en uppsättning med Extended Features.

Extended Features…

Softube Echoes har även stöd för något som utvecklarna kallar ”Extended Features” (ung. ytterligare utvecklade funktioner). Klickar man på tre olika symboler i överkanten på Echoes fönster visar sig till vänster en god uppsättning med mätare för insignal och side-chain-dito. Till höger hittar vi motsvarande för utgångssidan och en gain-matching-funktion. Undertill hittar vi mätare för head-room, ett highpass-filter och en fasvändare. Tackar, tackar!

Det här är alltså funktioner som man kan plocka fram när man behöver dem, och annars bara stoppa undan dem för att spara på utrymmer på skärmen. Fiffigt så det förslår. Den här funktionen finns nu hos en mängd olika pluggar från Softube, och den känns verkligen klart användbar.

Så här tar man fram ”Extended Features”:

Öppna Extended Features genom att klicka på någon av de tre ikonerna i menyraden.

Ljudbilder

Men vad vore väl alla dessa funktioner till för glädje om Echoes inte också lät riktigt bra? För det gör den verkligen! Här kan man leka fram de mest underhållande, häpnadsväckande, eller bara helt enkelt gudomligt vackra delay-effekter man kan tänka sig! Jag var innan jag öppnade pluggen lite orolig för om jag skulle kunna uppskatta reverbet hos Echoes – det brukar sällan låta bra om reverb som man lite sådär med eftertankens kranka blekhet, stoppar in för att det kan behövas en sådan. Men alla mina tvivel kom på skam. Reverb-effekten i Echoes är ett riktigt bra och välljudande algoritm-reverb. Klart användbart i en mängd olika ljudsituationer.

Och resten av delay-effekterna låter precis så bra som man har vant sig vid när det gäller plugin-effekter från Softube. Ett toppbetyg delas gärna ut där! Här finns faktiskt det mesta man kan tänkas behöva i delay-väg. Och justermöjligheterna är helt enkelt lysande. Det är verkligen hur enkelt som helst att leta fram en preset som man tror skulle kunna funka, och sen ratta till den så den passar exakt där man vill ha den. 

Softube Echoes erbjuder en mängd användbara preset att utgå ifrån för ditt musikskapande.

Sammanfattning

Med Echoes har Softube presenterat en ytterst kraftfull och välljudande delay-effekt. Den erbjuder sex olika delay-varianter: Filter, Reverb, BBD, Tape, Pan och Lo-FI och en mängd ytterst användbar preset-inställningar att utgå ifrån. Dessutom har varje enskild delay-effekt en bra uppsättning med finjusteringsmöjligheter. Och ovanpå allt detta har man både en ducking-funktion, en output-del där man kan förändra stereobilden och som grädde på moset extrafunktionerna under Extended Features.

Det fullödiga gränssnittet gör Echoes mycket lättarbetat, det är lätt att ställa enstaka delayer/tappningar så de synkar taktmässigt till din musik, och dessutom placeras exakt där man vill ha dem i stereobilden. Man blir bara så där genuint genomlycklig! Tack Softube för en helt underbar delay-plugin!

Länk: Titta på en genomgång.

Systemkrav

  • Monterey 12, Ventura 13, Sonoma 14
  • Windows 10 (64-bit), Windows 11
  • Softube-konto
  • iLok-konto
  • Dator med AU-, VST-, VST3- och/eller AAX-kompatibelt DAW-program 
  • Internet-åtkomst (för att ladda ner installationer och hantera licenser)

PRIS Normalt: 1 570 kronor; just nu 1 039 kronor

INFO www.softube.com/echoes

PLUS

  • Låter alldeles utmärkt
  • Förträffligt gränssnitt
  • Sex olika delay-varianter
  • Massor av bra preset/inställningar
  • Många bra funktioner

MINUS

  • Hade gärna kunnat låsa wet/dry-mixen

iZotope Cascadia

Test mjukvara

I iZotope-serien Catalyst presenterar nu utvecklarna ett tredje program, delay-appen Cascadia. Vi kollar lite extra noga…

Efter succén med Aurora och Plasma fortsätter iZotope på det inslagna spåret och presenterar Cascadia, en intelligent tape-delay-app med det som utvecklarna kallar ”adaptive unmasking”, en funktion som automatiskt ser till att man upplever ljudet som både klart och fokuserat.

Cascadia är ett mycket mångsidigt delay. För oss användare är det här ett ytterst välkommet komplement till våra andra delay-appar. Vi bör kanske även nämna att flera av konkurrenterna har tagit fram appar med liknande koncept; svenska Softube lanserade precis sin Echoes och från tyska Hofa Plugins har vi nu sett Colour Delay. Båda dessa hoppas vi kunna återkomma till, men idag är det iZotope Cascadia som är placerat på testbänken.

Ducking och Adaptive Unmasking

Det finns ett inneboende problem hos de flesta reverb- och delayappar. Problemet är att reverbsvansar och delayer har en tendens att gröta till ljudet, om det läggs ovanpå tämligen täta ljudspår. Man vill ju att effekten ska komma till sin rätt emellan olika sång- eller instrumentfraser; inte ligga som ett konstant täcke över hela spåret. Förr kunde ljudtekniker lösa det här genom att skicka signalen via en side-chain där man tog hjälp av en gate eller en kompressor för att hålla effekten under kontroll när ljudet var som mest intensivt. Det här kallas ”ducking”, och resultatet blev att reverbet eller delayet hölls nere under de viktiga fraserna för att sedan få blomma ut, när sångfraserna tillfälligt tystnar.

Andra delayer och reverb har haft liknande ducking-funktioner, men iZotope har förfinat hela processen och tar det här ytterligare några steg. Dels justeras nivån på effekten, men man tar även till dynamisk filtrering av effektsignalen och får på så sätt en mycket användbar effekt, som hela tiden finns där utan att ta uppmärksamheten från den ursprungliga signalen.  

iZotope Cascadia använder iLok för sin auktorisering.

Masking

Det man kallar ”masking” inträffar när två olika signalkällor ligger för nära varandra i volym och frekvensinnehåll. Typiska fenomen av den arten inträffar när en pianist ska ackompanjera en ensam solosångare/-sångerska. Om varken instrumentalisten eller ljudteknikern är tillräckligt erfarna kan det bli en riktigt tråkig upplevelse – jag har hört detta otaliga gånger i live-tv. Pianisten ligger och hamrar i samma frekvensområde som sångaren, och försöker kanske dessutom överrösta sången. En erfaren producent kan styra upp det hela genom att dels arrangera pianokompet så att det inte ligger precis i det spektrum där vi hittar sången. Man kan förstås även kräva att pianisten intar ett något mer återhållsamt spelsätt, som lämnar utrymme för den viktiga sången.

Det här problemet har även en tendens att visa sitt fula nylle när man adderar en delay- eller reverbsignal till en orginalsignal. iZotope har tidigare presenterat flera plugin-program – Neutron, Nektar och Neoverb – som erbjuder verktyg för att komma till rätta med masking-problemet. Neutron 5 erbjuder till exempel både Dynamic EQ och en Unmask-funktion, men när det gäller just problemet med att delayet grötar till insignalen kan just Cascadia vara lösningen.

Som användare erbjuds man massor av bra preset-inställningar till iZotope Cascadia.

iZotope Cascadia

I Cascadia slipper man jiddra med krångliga sidokedjor och annat; alla inställningar nås direkt inifrån appen. Här kan man lätt skapa snyggt studsande delayer, tajta slapback-ekon eller andra användbara effekter, utan att fokus för en enda stund tas från den vokalinsats eller det instrument som ska sitta i förarsätet. Grötiga mixar är ett minne blott. 

De fyra främsta fördelarna med Cascadia är följande:

  • Adaptive Unmasking Delaysignalen filtreras dynamiskt så den ”torra” signalen hela tiden kan ta den plats den förtjänar.
  • Flexibla Delayer Du kan välja att synka delayet till din DAW, bestämma en helt egen fördröjning, använda pingpong-effekter, spela upp effekten baklänges eller ge den en smula pitch-shift av vintage-karaktär. 
  • Intuitiva Kontroller Ett mycket effektiv gränssnitt med lättbegripliga kontroller.
  • Massor av Preset Fler än 50 professionellt framtagna färdiga förinställningar som omfattar både rumsliga och mer texturella sound.   
Ett underbart enkelt och intuitivt gränssnitt. Pingpong-inställningen symboliseras med en bordtennisracket och en boll. Fiffigt så det förslår!

Användargränssnittet

Om vi börjar med att kika på själva gränssnittet så ryms det mesta i ett och samma fönster, som självfallet kan anpassas i storlek helt efter dina önskemål. I fönstrets överkant finns knappar för Reverse-funktionen, för att ”sola” Delayet, för Bypass, och för att välja preset.

Längs vänsterkanten hittar du inställningar för att synka till DAW-program och i sånt fall vilken taktdel man vill använda. Här finns även en knapp för att välja pingpong-delay (den illustreras med en bordtennisracket plus boll – bara en sån sak), en stor ratt för delay-mängden, två reglar för Feedback och stereovidd, plus två rattar för modulation (depth och rate).

I höger bildkant hittar vi en regel för mängden unmasking, plus inställningar för Attack Release och Sensitivity. Här finns även två knappar för Bypass och för att lyssna enbart på den signal som ”maskas” bort. Resten av fönstret visar en kombinerad frekvens- och nivåbild av signalen, och i nederkanten kan man där ställa in Hi- och Lopass-filternas brytfrekvenser. Allt känns oerhört intuitivt. Tänk bara på att Cascadia i första hand är anpassad för att ligga som en insert-effekt. Vill man ha den i en tappning (send/return) bör man trycka in Solo Delay-knappen och skicka till den en generös signal. 

Hur låter det då?

Det låter oerhört bra. Snyggt och städat, utan att man störs av några effekter som tränger sig på. De finns bara där och lyfter och förstärker grundljudet på ett alldeles utsökt sätt. Inget hos delay-effekterna tränger sig på eller vill stå i främsta rummet. Och det är oerhört lätt att skapa balans mellan originalsignalen och alla tänkbara effekter.

Som användare har vi dessutom ett rikt utbud av olika effekter och mästerlig programmerade preset att välja bland.

Jag föreslår att ni klickar på den länk här nedanför där utvecklarna visar hur Cascadia låter och hur det fungerar.

Sammanfattning

iZotopes Catalyst-serie innehåller tre kraftfulla effektpluggar idag. Plasma (saturation), Aurora (reverb) och Cascadia, med olika delay-effekter. Till skillnad från Ozone, Neutron och Nectar, har Catalyst-seriens effekter ett betydligt enklare och mer överskådligt gränssnitt. Det innebär dock inte att de på något sätt är ”simpla” som effekter. Tvärtom! De är oerhört kraftfulla och kapabla effekter alla tre. Vi hoppas kunna återkomma med tester på de båda andra i Catalyst-serien, idag gäller det ju Cascadia. 

Med Cascadia kan man skapa delayeffekter som aldrig lägger sig i vägen för dina viktigaste ljudspår. De har – tack vare iZotopes Spectral Unmasking-teknik – en förmåga att alltid hålla sig så där lagom mycket i bakgrunden. En oerhört intelligent delay-effekt med andra ord.

Oavsett om det rör sig om snygga diskreta slapback-ekon, stora svällande delay-kaskader, eller bara en lagom gnutta reverb-effekt, låter det hela tiden rent och snyggt. Inga långa effektsvansar ligger och stör dina, eller andras, solistinsatser. Och du har dessutom en massa riktigt användbara färdiga preset-inställningar att utgå ifrån. 

Dina mixar kommer låta så mycket bättre med Cascadia på plats bland effektpluggarna, och de solister du spelat in – oavsett om de utför vokala eller instrumentala insatser – kommer vara dig evigt tacksam för att de nu får glänsa i all sin härlighet. Skicka gärna utvecklarna på iZotope en tacksam tanke, när du får översvallande beröm för dina mixar i fortsättningen! Det kommer i alla fall jag göra.

Länkar

Här kan vi läsa lite mer om vad ”frequency masking” innebär:

https://www.izotope.com/en/learn/what-is-frequency-masking.html

Och här visar utvecklarna hur man kan jobba med Cascadia:

https://www.izotope.com/en/learn/cascadia-delay-plugin.html

SYSTEMKRAV

OS-versioner 

●  Mac: macOS Ventura 13.6.x, macOS Sonoma 14.4.x, macOS Sequoia 15.0; Kompatibel med både Intel och Apple silicon M-series Macar (native & Rosetta) 

●  Win: Windows 10 (22H2), Windows 11 (23H2) 

Pluginformat 

● AAX, AU, VST3. Alla pluggar enbart 64-bit. 

Notera: VST2-formatet stöds inte längre. 

Plugin-värdar

● Logic Pro 10.8–11, Pro Tools 2024, Ableton Live 12, Cubase 13, Nuendo 13, Studio One 6, REAPER 7, FL Studio 21, Reason 12.5, Maschine 2, Cakewalk av Bandlab, Audition CC 2024, Premiere Pro CC 2024 

PRIS

Cascadia plugin för Mac och PC: 55 euro

Catalyst Series Holiday Bundle (Från Nov 26–Jan 05)

Bundle med de andra Catalyst Series-pluggarna: 139 euro (inkluderar Cascadia, Aurora, Plasma)