Sonuscore’s Chroma – Upright Piano

Test mjukvara

ETT RIKTIGT SPECIELLT PIANO

Ibland kan man stöta på ett instrument som känns lite extra speciellt. Det kan till och med vara så speciellt så man undrar varför ingen berättat för dig om det tidigare. Chroma Upright Piano är just ett sådan piano.

Chroma – Upright Piano sticker ut lite extra, inte bara för att det har en så rik historia, eller för att det har restaurerats på ett magnifikt vis, utan mer för sin unika karaktär och de känslor det kan förmedla.

Det hela tog sin början i en liten studio där Sonuscores team skulle sampla en stor flygel. Hur det nu var så var det någon som råkade se ett annat och betydligt mindre iögonfallande piano – ett vanligt så kallat ”upright” (upprättstående), eller Joanna som man sa förr. När man spelade några toner på detta piano upptäckte man att det lät helt magnifikt – fast kanske en aning ostämt. Det var dock tillräckligt övertygande för att man skulle bestämma sig för att kosta på det en rejäl ansiktslyftning i form av en grundlig restaurering och stämning. Det här pianot måste man bara sampla och dela med sig av.

Würzburger Pianohaus

Pianot kom från en liten tillverkare, Wilhelm Diemer, som hade en verkstad i Würzburg, i Tyskland. Diemers pianon var kända för sin lysande kvalitet och sitt distinkta sound. Just detta exemplar var ca: 100 år gammalt och efter den omsorgsfulla restaureringen visade det sig att det hade alla de akustiska egenskaper som man hade hoppats på, och nu finns det alltså i samplad form som Chroma – Upright Piano.

Faktum var att Jonas Hausotter, en av de tekniker som ligger bakom samplingen av Chroma, fick reda på att studion som ursprungligen huserade Chroma – Upright skulle slå igen och han fick därför möjlighet att köpa den gamla dyrgripen. Det står nu hos Hausotter i Mainz.

Inspelningen

Att spela in ett upprättstående piano kan låta okomplicerat, men att verkligen fånga dess akustiska själ kräver ett känsligt tillvägagångssätt. Jonas avslöjar den mångfaldiga uppsättningen av mikrofoner som användes för att försäkra sig om att varje nyans kunde bevaras:

”Vi använde en hel uppsättning olika mikrofoner – många fler än på en flygel. Framför pianot hade vi två Coles 4038:or riktigt nära strängarna och ytterligare en bandmikrofon i mitten för att fylla ut stereobilden. Ovanför placerade vi ett par Neumann km140 på avstånd, någonstans mellan 0,5 och 1 meter från pianot, och ett par Schoeps mk5 ännu högre för att fånga hela instrumentet. 

Nedanför hade vi ett par Gefell m930s under klaviaturen och ett par Sennheiser mkh8020s bakom pianot. Och låt oss inte glömma RUMBLE-positionen – en enda LOM Audio Geofon fäst på metallchassit, vilket ger ett unikt djup i ljudet.”

Denna detaljerade mikrofonplacering gör att Chroma – Upright Piano kan erbjuda en rik, flerdimensionell ljudbild. Oavsett om du vill ha den intima närheten till ”Front”-positionen eller det bredare perspektivet från ”Ovanför”, fångar varje mikrofon en annorlunda aspekt av detta pianos karaktär.

Artikuleringarna: Källan till kreativt uttryck

Det som verkligen skiljer Chroma – Upright Piano från andra pianobibliotek är Chroma-metoden: artikuleringarna. Man spelade inte bara in standardtonerna; man tänjde på gränserna och inkluderade både filt, dämpade, plockade, flageolett- och stråkartikuleringar. Var och en erbjuder de en unik struktur och ett känslomässigt djup, vilket kan ge en stor palett för att måla dina musikaliska berättelser.

”Filten låter riktigt bra! Vi spelade också in dämpade toner eftersom vi älskade dem så mycket på flygeln vi samplat tidigare. Plockade toner – förmodligen min minsta favorit eftersom det höll på att ta kål på mina fingrar – och flageoletter, som låter riktigt coolt med sitt harmoniska innehåll. Och den här gången använde vi en riktig fiolstråke istället för en E-bow”, förklarar Jonas.

I NI:s Kontakt kan dessa artikuleringar blandas och spelas parallellt, vilket gör att du kan utforska ett brett spektrum av känslor och texturer, från den mjuka, intima viskningen av filttoner till de otroligt vackra övertonerna från flageoletter och bokstavligen allt där emellan. Det är en lekplats för kreativitet, som erbjuder dig verktyg för att skapa djupt uttrycksfulla och unika kompositioner.

Round Robins skänker liv till din musik

Round Robins är ofta en förbisedd funktion, men de spelar en avgörande roll för att väcka ett samplat instrument till liv. Chroma – Upright Piano har åtta olika Round Robins som alternerar med, och man samplade också 27 anslagslager för standard- och filtartikulationerna, till och med fler än man gjorde för Croma – Grand Piano. Detta gör att varje ton du spelar känns organisk och dynamisk, och fångar de subtila nyanserna som gör att riktiga pianon är så fängslande.

”Det gör instrumentet mer levande eftersom du fångar så många små nyanser med de små skillnaderna i anslag”, noterar Jonas. Denna uppmärksamhet på detaljerna gör att Chroma – Upright Piano reagerar på ditt anslag precis som ett fysiskt piano, och lägger till djup och realism till ditt spel.

Är då Chroma – Upright Piano ett bättre piano?

Ja, det är i varje fall mycket annorlunda med hela sitt upplägg; samplat med massor av olika mikrofoner, sina många olika artikuleringar – och möjligheten att mixa dessa, 91 olika fabriksinställningar (preset) och 27 olika anslagsnivåer för ett mycket nyanserat och dynamiskt ljud.

Och jo, jag tycker nog även att det låter bättre än det mesta jag lyssnat på i den här vägen. Det finns en värme i ljudet som man sällan träffar på i den samplade världen. Och känslan när man spelar på Chroma – Upright Piano är även den mycket speciell. Man kommer oerhört nära den känsla man kan erfara när man spelar på ett riktigt bra fysiskt piano.

Chroma – Upright Piano är ett mycket användbart piano till både lugna pianoballader i singer/songwriting-traditionen, för att komponera filmmusik, för traditionell popmusik och allt däremellan. 

Det är även ett utmärkt komplement till Sonuscores Chroma – Grand Piano, om man mot all förmodan skulle tycka att en flygel tar lite för stor plats i mixen – vi snackar förstås även här om den samplade varianten. 

Utöver möjligheten att mixa olika artikuleringar har man även möjlighet att variera mängden mekaniskt ljud som normalt uppstår vid pedaltramp och hamrande på tangenter.

Sammanfattning

Med Chroma – Upright Piano presenterar Sonuscore ett mycket användbart och välljudande alternativ till alla samplade fullstora flyglar som man kan stöta på i musikvärlden. Det har en varm, mjuk och fyllig karaktär och massor av olika artikuleringar som man kan styra i realtid med modulationshjul, eller andra styrorgan via NKS. Jag blev extra förtjust i den filtdämpade artikuleringen och flageolett-varianten, men även den plockade (plucked) artikuleringen kändes både spännande och användbar på samma gång.

Chroma – Upright Piano har samplats med inte mindre än 27 olika anslagsnivåer och det bidrar naturligtvis till den verkligt realistiska känslan man får när man spelar på pianot. Det här kan jag verkligen rekommendera!

Systemkrav

  • Fungerar med gratisversionen KONTAKT PLAYER
  • KONTAKT Version 7.10.4 eller senare
  • macOS 10.15 eller senare
  • Windows 10 eller senare
  • 8GB RAM (mer rekommenderas)
  • Minst 17 GB av ledigt hårddiskutrymmer. SSD rekommenderas
  • Några av preseten för CHROMA – UPRIGHT PIANO behöver en kraftfull CPU för att fungera smidigt; en Intel i7 processor eller bättre rekommenderas.

Fakta

Samplat upprättstående piano

INFO & UTVECKLING Sonuscore, www.sonuscore.co,

PRIS Chroma Upright: 149 euro; crossgrade from Chroma Grand Piano till Chroma Upright: 99 Euro; Chroma Upright + Chroma Grand Bundle: 239 Euro

PLUS 

  • Låter helt ljuvligt vackert
  • NKS-kompatibel
  • Fungerar med gratisversionen Kontakt Player
  • 27 anslagsnivåer
  • Ett nittiotal olika preset
  • Du kan mixa olika artikuleringar
  • Fyra olika mikrofonpositioner

MINUS

  • Varför har ingen berättat om Chroma – Upright Piano tidigare?

Länkar

INFO https://www.sonuscore.com/shop/chroma-upright-piano/

Här kan ni lyssna på några av preseten som Chroma – Upright Piano erbjuder:

Press Release

IK Multimedia T-RackS 6

Hits Made Easy

Det ikoniska flaggskeppet för mixning och mastering lägger till nya processorer, en överladdad mastering-konsol, sidokedjor, förbättrad mätning, bekväm modulhantering och mycket mer.

September 5, 2024 – IK Multimedia, en av världen främsta innovatörer vad gäller både hård- och mjukvara för musikmakare, har nu släppt T-RackS 6, den senaste generationen av sin uppskattade mjukvara för mixning och mastering. Här hittar vi innovativa nya moduler, förbättrade funktioner, snabbare arbetsflöde och enklare organisation. T-RackS 6 förbättrar sin redan legendariska ljudkvalitet, snabbhet och användarvänlighet för att erbjuda allt som musiker, producenter och ingenjörer behöver för att skapa den perfekta inspelningen. 

The One-Stop Mixing and Mastering Suite
T-RackS 6 erbjuder 60 mix- och masteringprocessorer i världsklass, tillgängliga individuellt i alla DAW-program, endera som en allt-i-ett-plugin eller som en fristående Mastering-konsol. Dessutom ingår T-RackS:s berömda förinställningar som täcker alla instrument oavsett genre, något som erbjuder färdiga startpunkter och minimerar justeringstider så att användarna kan koncentrera sig på att skapa musik.

T-RackS 6 erbjuder alla verktyg som användare kan behöva för att förfärdiga sina mixar och mastrar; från studiokompressorer, EQ:er och channel-strips, som alla använder IK:s branschledande analoga modelleringsteknik, till hall-, rums-, plate- och fjäderreverb baserade på några av de mest ikoniska studiorna genom tiderna, till banbrytande digitala processorer och organiska allt-i-ett-enheter.

En ny generation av Master Match

Användare kan nu forma sin mix mer exakt genom att välja en referens från ett spår de älskar. Den nya Master Match X tar en mix från den utgångspunkten till en slutlig, polerad, distributionsklar master som har samma ljudkaraktär som det valda referensspåret. Det här görs automatiskt och kan sedan finjusteras för att justera resultaten så de matchar varje användares vision om perfektion.

Sök mindre och spar tid

Den nya Modules Manager låter användare hantera vilka moduler som ska visas i deras DAW, T-RackS 6 plug-in och Mastering Console. Användare kan nu visa eller dölja plugin-program i sina listor. De kan dölja processorer som de ännu inte äger, eller lämna dem synliga för demo efter behov – allt bestäms av användarna.

De mest kraftfulla processorerna någonsinT-RackS 6 utökar sin plug-in-kollektion med åtta nya moduler. Dessa nya moduler ger en mängd alternativ för mastering, mixning och kreativ ljuddesign:

• Master Match X: Nästa generation av intelligent mastering: analysera ögonblickligen en referenslåt för att matcha EQ, balans, komprimering, limitering med mera. Med interna eller externa referenser och en mängd kontroller kan vem som helst skapa professionellt klingande mastrar så gott som omedelbart.

• Channel Strip X: T-RackS mest avancerade channel-strip någonsin, denna mångsidiga enhet levererar EQ, de-essing, dynamikbearbetning och transientformning i en enda blixtsnabb enhet, med skräddarsydda förinställningar för olika instrument och ensembler.

• Bass ONE: Innovativ, organisk multialgoritmprocessor som gör speciellt de låga frekvenserna feta, solida, rena, enkla, exakta och kraftfulla.

• Lo-Fi Punch: Denna multiprocessor för övertoner och dynamik kan lägga till och ändra ljudstrukturen, allt från subtil uppvärmning till total ”squashing”. Den har dynamisk ljudformning och bekväm kontroll för att lägga till texturer, fethet, dimension, skitighet, liv och rörelse.

• Dual Spring: Ett fjäderreverb som är en av grunderna för allas ljudminnen. Allt som bearbetas med en fjäder blir fascinerande, intensivt, drömskt och mystiskt men ändå bekvämt och välbekant. Dual Spring driver konceptet vidare genom att lägga till aldrig tidigare sedda parametrar till en fjäderenhet; som att välja fjädermaterial, använda stereo eller mono singelreverb, efterklangstid, reverb stretch och mer därtill. Den erbjuder klassisk analog ton med digital flexibilitet och bekvämlighet.

• Delay Lab: Denna kraftfulla fördröjningsenhet lägger till rörelse, rymd och djup till sång, instrument, rytmiska mönster och allt annat. Dess fördröjningsenhet är tydlig och öppen, vilket ger allt utrymme och en känsla av dimension.

• Pusher: Begreppet mättnad tas ytterligare ett steg. En unik 4-bandsprocessor som erbjuder fem olika mättnadstyper per band, tillsammans med envelope, drive och färgkontroller. Med obegränsade alternativ, från subtil förbättring till total distorsion, är det alltid musikaliskt och kreativt med en mängd oberoende mättnadstyper och inställningar per band.

• Filter Fusion: Denna gör-det-allt filterprocessor erbjuder fem unika filtertyper, inklusive en modell av den ikoniska Moog-transistorstegen. Den kombineras med en svindlande mängd kontroller och alternativ, inklusive en step-sekvenser för rytmisk användning och en innovativ modulerings-joystick för otroligt nyanserade och uttrycksfulla effekter.

Förfinat GUI som kan ändra storlek

Det omgjorda grafiska användargränssnittet (GUI) är konstruerat för snabbhet och funktionalitet, vilket ger en snabbare och mer lyhörd upplevelse och erbjuder storleksändringar för att anpassa till användarnas arbetsflödespreferenser. Varje plugin kan nu ändras i storlek på DAW-skärmen, även till små storlekar, för att hålla dem öppna under mixning, vilket dramatiskt förbättrar mixningsarbetsflödet och tillåter mer koncentration på ljudet.

Side-chaining

Alla T-RackS-kompressorer har uppdaterats för att lägga till en side-chain-ingång, vilket möjliggör kontroll av dynamiken med en extern signal för ökad flexibilitet.

Helt ny Mastering Console

T-RackS 6:s Mastering Console har designats för en snabb och smidig användarupplevelse. Användare kan importera mixar och ställa in en specifik masterkedja per låt, med omedelbart totalt återskapande av hela låtens kedja och parametrar vid uppspelning.

Förutom den dedikerade sångbaserade bearbetningen låter en ny master-buss användare lägga till upp till fyra extra processorer som kommer att tillämpas på hela projektet för att till exempel ändra ljudkaraktären på hela skivan med bara en enda post-EQ och tillämpa en global slutlig limiter. I/O-mätning på varje modul i kedjan möjliggör en omedelbar kontroll av förstärkningen och håller alla nivåer under kontroll på en och samma sida.

Förinställd webbläsare

Det är enkelt att bläddra, hitta och kontrollera förinställningar på ett flytande fönster med taggar och en smart sökfunktion. Applicera sedan det som behövs på projektet.

Ny mätning

Noggrann, omfattande och komplett ljudmätning är ett måste idag. T-RackS 6 multistandardkompatibla Loudness-mätare (EBU R128, ATSC A/85, OP-59, TR-B32) möjliggör omedelbara kontroller för överensstämmelse med de ingående ljudspåren – verklig topp-PPM, Dynamic Range och RMS – alla med både grafisk och numerisk avläsning.

Sonogram och filterbaserad mjuk RTA gör T-RackS 6 Metering till en verklig professionell verktygslåda. Den skräddarsydda och anpassningsbara mätningsvyn ger fullständig kontroll över vad som ska visas eller döljas på mätarna som är inställda för varje projekt.

Något för alla

T-RackS 6 kommer att imponera på befintliga T-RackS-användare som vill ha mer kontroll samtidigt som de har större flexibilitet att anpassa och effektivisera arbetsflöden. Nya användare kommer att bli imponerade av denna omfattande svit av verktyg, som låter fantastiskt och är lätt att använda.

En ny gateway

T-RackS 6 INTRO är en gratisversion som ger användare omedelbar tillgång till tre viktiga moduler som de kan behålla – Classic Comp, Classic EQ och Master Match X lite – med samma bekvämlighet och högupplösta ljudkvalitet som betalda T-RackS 6-versioner. Användare kan också snabbt utforska och testa vilken som helst av de 60 tillgängliga modulerna i 14 dagar utan köpptvång, begränsningar eller störande vitt brus. Observera att portering av moduler från T-RackS 5 endast är möjlig med en betalversion av T-RackS 6.

Kompatibilitet och tillgänglighet

T-RackS 6 är designad för att vara helt kompatibel med Mac- och Windows-plattformar. Den stöder alla större plug-in-format, ljudenheter, VST 3 och AAX.

Prissättning och tillgänglighet

T-RackS 6 kan laddas ner nu från IK Multimedias onlinebutik och genom auktoriserade IK-återförsäljare över hela världen till följande priser:**

T-RackS 6 INTRO Free* – 3 plug-ins, T-RackS Plug-in, Mastering Console

T-RackS 6 $/€99.99 – 19 plug-ins, T-RackS Plug-in, Mastering Console 

T-RackS 6 PRO $/€199.99 – 40 plug-ins, T-RackS Plug-in, Mastering Console

T-RackS 6 MAX $/€299.99 – 60 plug-ins, T-RackS Plug-in, Mastering Console


Befintliga T-RackS-användare kan njuta av exklusiva uppgraderingserbjudanden:

Uppgradera till T-RackS 6 MAX

För befintliga ägare av alla T-RackS-produkter: $/€ 199,99

För befintliga ägare av 25+ T-RackS-processorer: $/€149,99***

För befintliga ägare av 50+ T-RackS-processorer eller T-RackS 5 MAX v2: $/€ 99,99***

Gratis plug-ins ingår

*Ingen modulportering från T-RackS 5.

**Alla priser exklusive moms.

*** Via kupong tillämpas automatiskt i kassan.

För mer information om T-RackS 6, besök:

www.ikmultimedia.com/tr6

www.ikmultimedia.com/tr6/video

En längre demo:

IK Multimedia. Låter bättre.

www.ikmultimedia.com

TEST MJUKVARA Baby Audio Humanoid

Vocal Transformer / Hard-Tuner Plugin

Fräckaste Auto-tunern på marknaden? 

På sista tiden har det formligen vräkts ut nya vocodrar, röstförvrängare och ”auto-tune-wanna-bes” från olika utvecklare. Det kan vara svårt att hitta i denna djungel, men vi försöker ändå reda ut begreppen en smula…

Antares och deras Auto-tune-varianter vara länge ganska ensamma om den här nischen, men snart dök det upp både mjukvara och hårdvara som ville hjälpa musiker, vokalister och producenter att skapa ett ”eget” sound. Resultatet var förstås att det lät ganska likt på många håll. Om alla försöker låta som Daft Punk eller Cher blir det tyvärr inte särskilt personligt. Men nu går i alla fall utvecklarna bakom Baby Audio i bräschen för att det verkligen ska kunna låta riktigt annorlunda på våra sångspår. Deras Humanoid är en riktigt spännande plugg, och naturligtvis kände jag mig tvungen att kolla in den.

Baby Audio

Pasadenabaserade Baby Audio har länge sett det som sin mission att skapa riktigt kreativa verktyg för musikskapare. Och man har lyckats väldigt bra med detta. Om inte annat så vittnar de lysande recensioner deras pluggar fått från musikertidningar i alla världens hörn. Tidningar som Future Music, Sound on Sound och Computer Music har formligen gödslat sina sidor med superlativer när de testat företagets olika pluggar.  

Sedan 2019 har man hunnit släppa inte mindre än 12 olika pluggar, och inget tyder på att inspirationen hos utvecklarna hos Baby Audio skulle sina. Tvärtom… Med det senaste tillskottet i pluggsortimentet, Humanoid, visar man att man är beredd att ta ut svängarna hur långt som helst.

Humanoid

Utvecklarna betecknar själva sin plugin som en ”Vocal Transformer / Hard-Tuner Plugin”. Med Humanoid kan man verkligen skruva till ett sångspår på de mest häpnadsväckande sätt. Jag har kikat på många liknande pluggar på sistone, men det här liknar inget jag stött på tidigare. Visst, någon annan plugg kan fås att låta en aning märkligt ibland, men för det mesta handlar det om tämligen bleka kopior av de klassiska hårdvaruoriginalen. Men Baby Audio stoppar inte vid att efterlikna hårdvaru-vocodrar; man går All-in! Här kan man utöver vanligt vocoderspel, även skapa helt utflippade robotröster, synstyrda Daft Punk-körer, och mycket, mycket mer. 

I Humanoid hittar du 180 färdiga fabriksinställningar.

Den mest avancerade pluggen från Baby Audio?

Ja, även jag är böjd att ta till sådana superlativer. Om man utgår från de 180 färdiga fabriksinställningarna (presets kallas de visst i andra delar av världen) kan man ha precis hur roligt som helst. Här finns rösteffekter att utforska så det räcker i många timmar. Men varför stanna vid att utforska preset? Humanoid erbjuder massor av verktyg och justeringsmöjligheter. Den skulle kunna få vilken erfaren och lugnt sinnad ljudskapare som helst att gå helt bananas och spåra ur totalt. Och du kan gräva ner dig hur djupt du vill; om de vanliga reglagen inte skulle räcka till finns ofta ett ”kugghjul” som öppnar ytterligare funktioner.

Genom att klicka på ett kugghjul under en funktion får du fram ytterligare inställningsmöjligheter. Du kan som synes välja ett mörkare gränssnitt.

Grundjusteringar

Om vi till att börja med kollar in de vanligaste funktionerna finns redan här massor av möjligheter till akustiska utsvävningar. Vi har en Pitch-del där man hittar allehanda verktyg för att bestämma vilken tonart och/eller skala vi vill befinna oss i, men här finns även inställningar för kvantisering, ”robotisering” av rösterna och formantjustering av desamma. För tre av funktionerna har vi dessutom det tidigare nämnda kugghjulet som släpper fram ytterligare justeringsmöjligheter.

Vi har också en syntdel med massor av möjligheter att påverka ljudet. Utöver en mängd vågformer till att börja med finns även här många möjligheter att ytterligare förändra ljuden. Från fabrik har appen redan 64 färdiga wave-tables och du kan även importera dina egna.

Sedan kan man förändra vågformerna, time-stretcha, lägga till toner, oktaver över eller under, och med transform-funktionen även ”morpha” mellan olika inställningar. Och naturligtvis kan du även styra effekter och skapa stämmor från ditt MIDI-keyboard. Frågan är om Humanoid är en synt som man kan styra med vokalinslag eller tvärtom?

I Utility-avdelningen finns inställningar för range, de-essing, gating och smoothing, plus en sharpen-effekt som ytterligare vrider till vokaleffekterna. Och om vi ändå pratar om effekter måste vi förstås nämna de som ingår i den här appen: widen, warble, buffer och freeze. Widen är en utmärkt stereobreddare, warble ger nån sorts kombinerad vibrato/tremoloeffekt, fast med en egen twist; buffer sköter om buffertstorleken och freeze fryser förstås ljudet tillfälligt. Ytterst användbart alltihop!

Till allt detta adderar vi även en kraftfull filterdel med både hög- och lågpassfilter, plus en riktigt bra boost-funktion.

Kan man få den att låta ”normalt?”

Nja, det är liksom inte idén med Humanoid…

Här kan man istället åstadkomma riktigt hårda och snabba tonjusteringar som låter som en alldeles för hårt ställt ”Auto-Tune”, men här kan du också skapa robotröster, märkliga stämpartier; ja, i stort sett allt som man kan göra för att förvränga en vanlig sångröst.

Kan du redan sjunga rent och snyggt i pitch, då fixar Humanoid så det låter helt eljest. Och är det tvärtom så att du har svårt med sången och allt som oftast tvingas gå skallgång efter rätt tonart; ja, då finns det i Humanoid alltid hjälpmedel som kan addera det lite extra kreativa till din röst.

Humanoid kan manipulera en sångröst på alla tänkbara vis, plus några som du absolut inte tänkt på. Och du har hela tiden möjlighet att lägga till så mycket av effekten på din röst, som du tycker den kan behöva med dry/wet-ratten som du hittar i outputregelns kalibreringspanel.

Syntdelen erbjuder massor av olika vågformer, och du kan även ladda in egna wave- tables.

Inte AI-baserad

Utvecklarna hävdar med bestämdhet att ingen Artificiell Intelligens har använts, utnyttjats eller skadats vid utvecklingen av Humanoid. Programmet har tagits fram av vanliga, men kanske en smula extra intelligenta, människor. Och även om namnet Humanoid indikerar att vi skulle kunna ha att göra med någon övermänsklig varelse, handlar Humanoid i allra högsta grad om att ta ut svängarna vokalmässigt så långt det nu är mänskligt tänkbart – och sen lite till…

Bland alla kända producenter hittar vi namn som

Rob Kleiner, Smitty Soul, Tommy Lee, Jae Deal, Dimitri Tikovoi, Ronan, Chris Murphy, Matt Sin och Dakota G.

Det är producenter som jobbat med artister som Childish Gambino, Usher, Nicki Minaj, The Chainsmokers, King Crimson, Placebo, Blondie, Lady Gaga, Janet Jackson, Sia, The Weeknd, Motley Crüe ”to name but a few…”

Och de är alla beredda att skriva under på att Humanoid är det bästa som hänt mänskligheten sedan färdigskivat bröd.

Sammanfattning

Humanoid är en extrem vokal-tuner. Du behöver bara bestämma vilken tonart och vilken skala sången ska sjungas i, och hur mycket kvantisering du vill använda. Appen fixar resten.

Det är även en röststyrd synt. Vrid transform-ratten helt åt höger och du har en wave table-synt som du kan styra med rösten. Sagolikt fräckt!

Du kan även använda den för att skapa robotliknande röster som inte har någon likhet med din egen röst.

Sen kan man förstås blanda alla dessa effekter och skapa något som aldrig tidigare hörts. Sist men absolut inte minst kan man använda sitt MIDI-keyboard för att skapa och spela Imogen Heap-inspirerade vocoder-körer med hur många märkliga stämmor som helst.

Kort sagt; fantasin är din enda begränsning när du använder Humanoid. Det här är visserligen en ganska sliten klyscha, men sällan har den känts mer korrekt. Så jävla bra!

Länkar 

Här visas hur Humanoid fungerar och låter

FAKTA

Pluginformat: VST, VST3, AU, AAX (64-bit).

Platformar som stöds: Mac OS 10.11 och senare (inklusive Native Apple Silicon M1/M2-kompatibilitet). PC Windows 10 och senare.

DAW-program som stöds: Alla de stora programmen, inklusive Ableton Live, Pro Tools, Logic Pro, FL Studio, Cubase, Studio One, Bitwig, Reaper, Reason etc.

PRIS Nu: 79 dollar, Normalpris 129 dollar

UTVECKLARE Baby Audio, www.babyaud.io

© Gunnar E Olsson, ManMade Music

En man, en röst, en gitarr … och en vissling

Året var 1988. Det ville sig vid den tiden att trubaduren Björn Afzelius skulle släppa en live-platta – lite unplugged, om ni förstår vad jag menar. Ljudteknikern Thomas Folland hade spelat in Björn spelande gitarr och sjungande – på Björns karakteristiska vis – och man hade använt inspelningsbussen som Intervideo förfogade över. Björn och Thomas hade lyssnat igenom resultatet, men speciellt på en låt var det något som saknades. Låten hette ”Bland bergen i Glencoe”, och den behövde onekligen något extra. På studioversionen används säckpipor i någon sorts soloparti, men det är ju svårt att spela säckpipa och gitarr samtidigt, det förstås ju alla. Björn hade visserligen försökt vissla ett solo, men just vissling var inte hans stora grej. Det lät rätt visset, det var man överens om. Då kom Thomas Folland, som den driftige man han var, till insikten att man fick söka efter någon som behärskade visslingens ädla konst på annat håll. Man ville inte ta till någon extern kraft, men visst kunde man fråga sig för i huset. 

Den förste Thomas frågade råkade vara en person, som visserligen inte var så väl förtrogen med (läs: förtjust i) Björn Afzelius musik, men han var ju ändå en musikant som precis hade vunnit Sveriges, och tidningen Hifi & Musiks, första (och enda) demotävling, så helt omusikalisk kunde han ju inte vara. Gunnar var vid just den tidpunkten ivrigt sysselsatt med att kopiera VHS-kassetter till SKF, eller något annat företag. Det var just sådant man i första hand sysslade med på Intervideo. Man gjorde företagspresentationer, och det var just sådana Gunnar satt och kopierade i stora mängder, när Thomas kom inrusande i hans rum och frågade: Kan du vissla, Gunnar? När han svarade jakande på den abrupta frågan, blev han ombedd att genast följa med till ljudavdelningen där Thomas hade sitt säte vid ett gigantiskt mixerbord. Gunnar fick ta plats i det så kallade ”speaker-båset”, som i första hand användes för att spela in olika språkversioner av de ”Voice-Overs” som man försåg de olika företagspresentationerna med.

Låten ”Bland bergen i Glencoe” spelades upp och Gunnar ombads vissla ett var verser till det gitarrkomp som herr Afzelius hade spelat. Sagt och gjort. Gunnar visslade glatt, och om inte dokumentation är helt fel, var den andra tagningen tillräckligt bra för att användas. Resten är, som brukar säga, historia. Något gage var det aldrig tal om, och dokumentationen – som vi nämnde förut – är i det närmaste obefintlig. Ingenstans ges någon credit för den påpasslige visslaren. Om det inte vore för det här inlägget hade säkert allt fallit i total glömska. Här är låten:

Ni måste välja att trycka på ”Lyssna på hela låten på Spotify” för att kunna avnjuta den ”formidabla” visslingen, annars får man endast höra en halv minut av Björns sång. Men om det här var en tagning som var helt godkänd, undrar man förstås hur Björns ursprungliga vissling lät. Det finns andra tagningar – med bild – där låten framförs, men ingenstans, förutom på den här plattan, hör man någon som visslar. Man kunde förstås inte med att köra play-back, enbart på den här snutten.

Det här var länge det enda alster på Spotify där Gunnar E Olsson var representerad, och definitivt den enda platta, som han medverkat på, men nu finns även ett gitarrinslag dokumenterat på Spotify. Det är gruppen Stugan, som på låten ”Ingen kan i alla fall höra vad jag tänker” använt några av Gunnars gitarrslingor. Tack för det grabbar!

För den som är nyfiken på fler alster där Gunnar E bidrar med vissling finns det här radioinslaget där han visslar i en hyllningslåt till den då nyligen bortgångne Muddy Waters. Ni kan höra det här (eller bläddra nedåt bland inläggen på den här sidan):



MixBus testmix

Vi testade Harrisons utmärkta DAW MixBus för att visa att det var möjligt att rädda en gammal ofärdig låt – inspelad för över 15 år sedan – om man bara har de rätta verktygen. Låten ”Sigge, kom hem” har Dan Karlsson på sång och Jan Risheden på saxofon. Resten av instrumenten spelades av Gunnar E Olsson, som även producerade och mixade låten för ManMade Music. Musik och text står Dan Karlsson för. © ManMade Music, 2018.

Mixed in the DAW Harrison Mixbus to show that it was possible to salvage an old song, which was recorded – but never finished – almost 15 years ago (given the right tools). The song ”Zigge kom hem!” features Dan Karlsson on vocals and Jan Risheden on saxophone. The rest of the instruments are performed by Gunnar E Olsson, who also produced and mixed the song for ManMade Music. Music and lyrics by Dan Karlsson. © ManMade Music, 2018.

En dag i en testskribents liv

Det finns tillfällen då man märker att en utvecklares/tillverkares sätt att tänka inte riktigt överensstämmer med ens egna tankegångar. Tillverkaren har idéer som på papperet, och kanske även för många användare, ser ut att fungera alldeles utmärkt, men när man överför de här idéerna i praktiken visar det sig att det finns en del luckor i resonemanget, eller i varje fall delar där man inte tänkt igenom det hela fullt ut. Det är helt enkelt detaljer som skaver. Varför gjorde man si, när man kunde gjort så? De här produkterna kan vara hur framgångsrika som helst, men för mig själv som användare och/eller testare kan det, på det personliga planet, vara svårt att riktigt gilla dem. Det tar emot på nåt vis. Ibland kan det vara svårt att riktigt sätta fingret på vad det är som känns fel. Andra gånger är det bara så solklart.

Sen kan det ju också vara på helt motsatt sätt. Världen och hans svärmor är tämligen likgiltiga inför en produkt, men man känner ändå på något sätt en värme och en sympati för den stackars missförstådda produkten.

”Va fan, den låter ju faktiskt riktigt bra, speciellt i ett sammanhang. Kanske inte i isolering, men i en mix fungerar den helt perfekt. Varför har inte folk insett att det här är en toppengrej, för en tämligen liten penning?”

Det handlar en hel del om magkänsla, intuition, eller vad man nu vill kalla det. Det är klart att vi testare lägger en hel del vikt vid specar, hur det låter, användarvänlighet, och liknande fullt påtagliga egenskaper, men ofta är det minst lika viktigt hur det känns i magtrakten. Ju äldre man blir i gamet – själv har jag hunnit testa hård-, och mjukvara i över trettio år, åt flera olika magasin – desto större betydelse tycks den där magkänslan ha när man bedömer en produkt. Jag inbillar mig att en mordutredare som har hållit på och förhört vittnen ett antal år känner ungefär samma sak. Intuitionen är helt enkelt livsviktig för artens överlevnad. Man ska akta sig för ormar och giftiga spindlar. Och som testare måste man helt enkelt även ta med den känslan i bedömningen av en produkt.

Nu låter det här som ett försvarstal för alla märklig omdömen jag fällt om en produkt genom åren – och det kanske det är – men framför allt vill jag att ni själva tar med den här aspekten när ni gör en bedömning. Känslan är sååå viktig. Speciellt gäller det hårdvara, och vad kan väl vara hårdare än en elgitarr. Känns den inte riktigt rätt i handen när du provar ett instrument, kommer den aldrig bli den vän och livskamrat du letade efter. Precis därför har jag väldigt svårt att förstå hur folk kan beställa en elgitarr på nätet, utan att kunna känna på den innan, bara för att man inbillar sig att den är några futtiga hundralappar billigare – vilket den ofta inte heller visa sig vara i slutänden. Men nu har vi spårat ur fullständigt. Över till dagens testobjekt…

 

Ännu ett läkarbesök

Det ska inte vara lätt att göra musik… eller inte film heller, för den delen. Extra svårt blir det förstås om man gett sig Fan på att göra allt på egen hand. ”Kan själv!”. Musiken är förstås som den är – det är för sent att gråta över spilld mjölk. GarageBand står för mjukvaruinstrumenten, en samplad Mick Fleetwood håller takten, och undertecknad mumlar fram sitt egenhändigt hopknåpade pekoral till text.
Man ska väl inte heller hålla på och gråta över människor man förlorat här i livet – vänner, släktingar eller bara vanliga bekanta, som man av en eller annan anledning fattat tycke för. Men ibland hemfaller jag åt lite mer vemodiga tankar och då hjälper faktiskt Dr Blues mig att komma på fötter igen – att vända det sorgsna till något vackert och tänkvärt, något som stärker en i den fortsatta vandringen här på den sköra jordskorpan.
Men det där med att både filma och redigera en video där man själv även står framför kameran är nog att ta i, jag har ju faktiskt en massa vänner som gärna hade hjälpt till, och antagligen även skapat ett bra mycket bättre slutresultat, men som sagt … ”Kan själv!” (Det var väl då själva Fan…)

The Nazz

Det mesta av det här materialet är inspelat på rullband och har gått genom många händer innan det hamnat i min ägo. Följaktligen har många generationers kopierande påverkat den tekniska kvalitén på ett tragiskt vis. Det musikaliska budskapet, och kanske framför allt, det historiska intresset gör dock att jag helt enkelt måste dela med mig av dessa dokument.

TheNazz3_sepia-lores

The Nazz tog sitt namn efter Yardbirdslåten ”The Nazz are Blue” från LP:n ”Roger The Engineer”. Det är för övrigt en av få låtar – och kanske det enda albumspår – där vi hör Jeff Becks ”sångröst“.

För att återgå till The Nazz, så tog gruppen faktiskt det namnet innan den amerikanske gitarristen Tod Rundgren dök upp med en grupp med samma namn. Det svenska The Nazz gav aldrig ut några plattor. De enda alster som finns bevarade är några udda och brusiga bandinspelningar från den tid då det begav sig.

The Nazz uppstod ur ruinerna efter R’n’B-bandet High Life Sect. Den första uppsättningen av bandet hade Mats Dahlberg på bas och sång, Roger Norlund och Gunnar E Olsson på gitarr och sång, Anders “Shorty” Larsson på trummor och Philip Tagg på keyboards.

Ytterligare tre basister (Erik Otternäs, Pär Dawid Johnson och Herbert Bodinger) och ytterligare en trummis (Tommy Löwbäck) passerade revy i bandet innan det upplöstes 1970.

The Nazz turnerade genom hela Sverige och halva Norge och deltog med stor framgång i flera av de popbands-tävlingar som anordnades i Sverige på 60-talet. De vann nästan alltid …

Som till exempel tävlingen som Nya WemlandsTidningen anordnade på Sundstas ungdomsgård. Där var förstapriset en resa till England. deltog vi segrade, men vi åkte aldrig till England… En miss förstås. Vi spelade bland annat detta alster:

En liten promorulle

Jag passade på att filma mig själv med min iPhone 4 när jag var ensam på landet. Öppnade sedan iMovie i kameran och hämtade upp ljudspåret till Doktor Blues från iTunes. Vips har vi en färdig promorulle … inte ett klipp, bara ren njutning!

Doktor Blues from Gunnar E Olsson on Vimeo.